Aftonbladet – 20 september 1850, sida 2

Tyska skolan från 1400:talet, gifna af Wårdnäs församling. Till Gripsholms porträttsamling ha äfvan genom hr M:s försorg härifrån Östergöthand blifvit förägada följande märkvärdiga porträtter: ; Professor Lidens, skänit al prof. Callin i Norrkö: ping; Aurora Königsmarks, skänkt af henne sjelf till brunesdirektionen i Medevi; att der förvaras; men på hr M:s anbållan faan direktionen för godt att afstå det till Gripsholm. Utom den fördelen för staten hr M:n förorsakat, att vederbörande hafva blifvit gjorda uppmärksamma på att bättre vårda Svetiges fornlemningsar, hafva många genom desamma påtänkt våra samlingar; sålunda öfverlemnade grefve Posse på Gottenvik till akademien en af Margareta Leyoahufvud broderad stol (hvarest vapen och ornamenter äro broderade med guld och silfver), samt till Gripsholm en samling porträtter, målade af vir utmärkta E. Schröder, Swartz m. fl.p — rre——— — Då vi i tisdagens Aftonblad gjorde några anmärkningar vid den besynnerliga och efter vår öfvertygelse rättsvidriga kungörelse hr öfverståthållaren den 16 dennes utfärdat, angående 25 rår banko vite för dem som tillställa några offentliga nöjen, såsom skådespel, djurs eller konstsamlingars förevisande, konserer, föredrag m. m. utan att förut hafva begärt och afvaktat öfverståthållareembetets tillstånd dertill, upptogo vi ännu icke en punkt som kanske är den märkvärdigaste af alla; nemligen att kungörelsen j:mväl innehåller, så:om läsaren kan se i tisdagsbladet, att br öfverståthållaren jemväl vid samma vite förbjudit att sådana offentliga tillställningar ej må kungöras innan tillståndet erhållits. Detta vill med andra ord säga att ingen ens må utan öfverståthål:areembetets begifvande annonsera i tryck, att han ämnar göra någon så beskaffad tillställning och tillkännagifva dess innehåll samt vilkoren derför. Men hvar och en vet att hvad som kungöres i tryck, endast sorterar under tryckfribetslagen samt på intet sätt angår öfverståthå!lareembetet; och det skulle vara intressant att se om polisen kunde vara nog djerf och egenmäktig att lörsöka äfven i denna del tillämpa kungörelsen, det vill säga fälla någon till ansvar för en annons af ifrågavarande beskaffenhet. Till sådana ytterligheter och nulliteter kommer man, då man låter maktbegäret öfverväga eftertankan. Det bör kanske icke kunna begäras att en man med så mångfaldig sysselsättning som öfverståthållarens, och som dessutom icke är lagfaren, skall kunna med nog kritiskt öga granska och bedöma en författnings juridiska laglikmätighet; men då denne embetsman icke har brist på biträden, som äro juridiska, så synes det just icke vara en heder för desse, att visa så litet omdöme och grannlagenhet-som denna författning innebär. De borde åtminstone känna så mycket, som att en polismyndighets bestämmelse icke är att stifta nya lagar, utan blott att föreskrifva nödiga vilkor för redan befintliga lagars iakttagande så vidt de röra allmänna ordningens vidmakthållande. Dessutorå är det ej antagligt att en sådan kungörelse kunnat utfärdas utan initiatif eller inhemtadt tillstånd från regeringen, ty annars vore:det väl alltför dumdristigt; och skulden måste då falla på de konungens rådgivare, som tilläfventyrs tillstyrkt en så oformlig lagstiftningsmakt. Vi behöfve för öfrigt troligen knapt serskildt fästa uppmärksamheten på det perfida uti att sätta föredrag i samma kasus med djurs förevisande, i afseende på polisbefogenheten. Det finnes lyckligtvis ännu ingen lag i Sverge som förbjuder eller rättsenligt kan hindra hvem som helst, att inomhus, i sina egna rum eller annorstädes, hålla föredrag och annonsera derom. Sådant har också hittills opåtaldt skett af allehanda slags personer, ifrån vetenskapsakademiens ledamöter ända till och med mamsell Sager, Polisen äger utan tvifvel tillse, att sådant ej föranleder tll buller eller öordningar på gatan utanföre; men om den vill utsträcka sin myndighet ända dertill, att kunna sätta munliås på hvem den behagar, genom föreskrifvande af skyldigheten att först afvakta polisens tillåtelse innan föredraget får hållas, så är detta påtagligen icke rätt, utan tvertom ett våldsamt ingrepp i en af d2 dyrbaraste friheter inom samhället Dagligt Allehanda för i dag har vid omtalande af ifrågavarande kungörelse, lika med oss funnit densamma rättsvidrig, ehuru detta uttryckes i de mest lena termer, såsom ett red. befarat att Ö. S. E. gått utöfver sin rätt,, men Allehanda uttrycker likväl på samma gång sitt hopp, att kungörelsens mening, i afseende på det erforderliga tillståndet, icke varit så sträng och exklusif som den låter, utan att den tillämpningen blifver beskedlig nog. Detta sednare är utan tvifvel en ganska from åsigt af saken, och det förra kan möjligen i afseende på den subjektiva åsyftningen för tillfället vara riktigt; men vi för vår del måste bekänna, att vi anse det bättre, att icke för framtiden lita på goda afsigter i tillämpningen, när en frihet tydligen slås för pannan genom bokstafven; ty man kan nog vara säker att makten, när den väl finnes, också i sinom tid kommer alt begagnas. Öfver hufvud synes erfarenheten hafva bordt lära oss, att man aldrig kan vara nog mycket på sin vakt emot menlösheten, när det gäller att bevilja en af de två sakerna: makt el!er penningar, och att man, för att blifva varsam i detta hänseende, isynnerhet tillräckligt sett hos vederbörande här städes en begärelse att utvidga polismaktens herravälde utöfver dess naturliga gränsor, och låta den intränga på de enskilda friheterna: Vi hoppas derföre att Allehanda-redaktionen och den öfriga pressen biträda oss utiatt söka få dylika obehöriga försök som det ifrågavarande tillbakavisade, och fästa tillika uppmärksamheten derpå, att regeringen har ett tillfälle att vinna allmänhetens bifall genom att låta återkalla den obetänkta kungörelsen. NRO — Representationsfrågan. Uti Götheborgs Handelstidning läses följande, som Aftonbladet anser sig böra upptaga: