Aftonbladet – 19 september 1850, sida 2

Under en promenadridt öfverraskade kurfursten en dag öfversten, medan denne höll på att omsorgsfullt vattna en blomstersäng. Genast hö!l landsfadern in sin häst, och lät befalla hr v. B. till sig. Hvad måste jag se, hr v. B.! Passar ett sådant arbete för en stabsofficer? Spritskannan i hand! Ni skulle göra väl, om ni hölle er uviform mer i äraln Så stammade den allernådigste, med sin ingenting mindre än välljudande röst, och — åtta dagar efteråt förlades hr v. B. till tjenstgöring på annat håll och nödgades öfverlåta åt andra att bebo hans landthus och bålla ordning på hans trädgård. Ännu sämre gick det en hög civilembetsmar, som äfven hade låtit bygga sig ett nytt hus i Kassel, och tvangs att öfvergifva staden, innan det var fullfärdigt; blott derföre att han bade inrättat allting så trefligt och på förhand med så mycken glädje talat om sin snara inflyttning dit. Alltsedan plägar man säga i Kassel: Om ni önskar bli transporterad härifrån, så bygg er ett pytt hus och inrätta det efter ert bästa tycke!s För öfrigt fordras icke alltid så kostsamma utvägar för att skaffa kurfursten tillfälle att öfva sin herrskaremakt. Från Kassel hafva officerare blifvit aflägsnade blott för sitt umgänge med frisinnade menniskor, och civilembetsmän blifvit transporterade blott derföre, att kurfursten blifvit dem förbunden för den uppoffring de visat honom i betänkliga ögonblick. Ty det är en af H. H:s egenheter, att se en förnedrieg i tacksamhetsförbindelser. Just derföre att han icke hyser förtroende för någon, skänker han ej heller någon sitt förtroende. Afven de tjenstemän, som för honom sätta lif och heder på spel, stå icke sin herre en hårsmån närmare än alla andra menniskobarn. Man skulle t. ex. irra mycket, om man trodde ministern von Hassenpflug och hans likar i åtnjutande af kurfurstens förtroende. Han nyttjar dem blott, derföre att de äro de lätthandterligaste verktygen och mot god betalning låta göra med sig hvad som helst. fan vet ganska välatt Hassenpflugstrohet och fosterlandsnit icke öfverstiger det ministeriella lönebeloppet; han vet, att i farans stund skulle Hassenpflug vara den förste, som förrådde honom; men han finner en särskild pjutning uti att hafva bestyr med folk, för hvilkas dygd man icke behöfver studsa. Han behandlar Hassenpflug med samma högmod, som denne i sin ordning visar sina underordnade; men ju mera Hessarne röja sitt förakt; för den dem påtrugade premierministern, ju mera söker kurfursten öfverhopa honom med yttre nådebevis. Att ett sådant regemente icke bör sig i längden, är sjelfklart. I Kassel finner Hassenpflug — med undantag af dem som alideles omedelbart bero af kurfursten — icke en enda städad menniska, som vill omgås med bonom, i trots af de oerhörda ansträngningar, som ofvanifrån blifvit gjorda för att i omgängslifvet skaffa värde åt den domfillde förfalskaren från Greifswald. Cirkulärer hafva blifvit kringskickade för att beveka hessiska ridderskapet till ett förtroendevotum; men alia försök för detta ändamål hafva saknat följd. I stället för förtroende hafva de blott väckt nytt misstroende. Vid de näst sista landtdagsvalen kunde regeringen blott vinna framgång för en enda hland sina kandidater (Lieberknecht); vid de sista icke ens för denne. I närvarande ögonblick hafva Hessarne en landtdagsrepresentation som utan något undantag består af oppositionsmän, och en premierminister som af sociala skäl nödgas sky för det land der han styr, medan styrelsens öfriga ledamöter, en Ahee, von Baumbach och Lometsch täfla med hvarandra i oduglighet och genom sitt fortfarande i tjensten blott kunna tjena till stt inför folket utplåna sista spåret af statsmaktens anseende.