Aftonbladet – 18 september 1850, sida 3

tagna i beslag af corfunesare och: fremlingar, samt den Corfu varande ryska besättningens officerare, hvilka all vid fulla fat och glas förde ett bullrapde samtal på all Italiens, Macedoniens och Scythiens munarter. Schweiza ren hade -knappt valt sin plats på ett ledigt ställe oc! tillsagt om sin måltid, förrän äfven. sir George inträdde Hanmönstrade i början -stillastående de närvarande, fästa de derefter sin blick på Fortunatus öch satte sig, med de artiga förklaringen, att han tackade sin lyckliga stjefn: soma åter förde honom till bords med hans bittillsvarande bordskamraf, I början inträdderett par ofrivilliga pause i de båda reskamraternås samtal; hvilka likväl voro gan ska välkomna för deras verksamma tuggredskoaper. Men ju djupare ebben blef i vinflaskorna; desto högrc steg floden af:deras ö psesidiga meddelanden och qvick! infall. Britten, som annars vid Austrias kaptensbord va illfreds med ett glas vaitesblandadt vin; drack nu de rosenfärgede Chiarelio piecaänte i oförsvagad kraft, tills slutligen hans lynne äfven blef rosenfärgadt. Lintbi hade aldrig sett honom så älskvärd.s Six: George: var nu er fullkomlig motsats till hvad han varit aftonen förut. . z fryeket mindre afböjde Fortunatus inbjudningen ati i sällskap. med honam beskåda trakten: kring det åldriga Coreyra; hvars invånare en gång med mer än hundrade fartyg beherrskade de joriska vattnen och förödtåjukade Korintbs stoltbet, men hvilka nu, med skygg vördnad sänkte sina blickar för de moskovitiska korporalerna och deras käppar. I förbigående beskådade de kyrkan S:ta Mariäs rikedom, hvarest de andaktslösa bedjande, som khnäböjde rundtomkring i sina sönderslitna kläder, liknade en saråling af alla joniska tiggare. -Templets: prakt, i afbrött mot desså bi:der af nöd och elände, bevisade åtminstone, att den andliga makten från fordom hade bättre sörjt för kyrkans väl, än den vorldsliga sökjer för folkens. D2 båda lustvandrarne glädde sig ait åter komma på andra sidan om vallarae och vindbryggan; de-voro der i det fria der, stätmarker..och enstaka hus;vinkul!ar och kalkstensberg, med deremeillan spridda, halfskymda byar, gårdar och kapeller, birdade Jen vänligare anblick. Dågde, snländt i närheten af en olivskog, hvarest låg ett halft förfallet hus, bad en gammal tiggars om en gåf