Aftonbladet – 14 september 1850, sida 3

som i egenskap af konungens befallningshafvande i Calmar, blifvit af fångvårdsstyrelsen anmodad stt, på de för honom fördelaktigaste vilzor, uppköpa materialier till cellfångelsebyggnaden derstädes, och som således, till följd af sitt embste, hade att om leveranserna föranstalta och bort dem kontro lera, synes dels hafvapå förband beräknat att sjelf tillegna sig leveransen af det erforderliga teglet, dels hafva, såsom sjelf varande spekulant, begagnat de fördelar, som hans embetsmannaställning erbjöd, till utestängande af andra spekulanter från täflan derom och att lendsh. emb., vid uppdragets utörande, icke iakttegit den försigtighet som vederbort, att fullt befria det från skenet af benägenhet, att gynna hr landshöfdingens egen spekulation med företräde. Denna min anmärkning, för hvilken jag redan i min inlaga till högl. jus:. kansl. embetet bjudit skäl. dem jg härnedan ytterligare vill styrka, är af landsh. emb. sielf uttydd såsom en insinuation att landsh emb. skulle hafva, under utöfningen af sitt vigwugal: kall, gynnat den ena medborgaren på den andras bekostnad, och således visat väld och manveamin, tvärtemo: sin beligt besvurna pligt. Hvad jag i min islsga till högl. just. kansl. emb. skrifvit innebär påtagligen mera eit klander emot hr landsböfding Nerman sjelf för det beräk ande sätt, hbvarpå han i spekulationsväg förstått til:godogöra sig sin plats såsom embetsmar, än emot de pe:soner, som för tilfället utöfrade hans embste, hvilkas förfarande jag betraktai såsom en sveghetssynd. Mitt klander grundade sig på faktiska uppgifter. Om dessa hålla stånd, är det landsh. emb., icke jag, som uttalat det hårdare omdömet om den synpunkt, hvarur det anmärkta förfarandet bör betraktas. Jag anbåller nu att under skärskådande af de ursäkter, hr lacdshöfding Nerman och landsh. emb. anfört, få ådagalägga. att mina uppgifter hålla stånd. Att hr landshöfdieg Nerman tidigare, än jag förut afvetet, vidtagit åtgärder, för att tillegna sig hele, eller åtminstone siörsta delen af tegelleveransen, har han sjelf i sin förk!aring vidgått, då bana förråder sin redan förliden sommar, på utestängande af endra spekulanter uppenbart syftande, nesociatior med öfverste Hjelm. Det bevisas ock af den betydliga utvidgningen hr landshöfdingen gifvit åt sin tegel bruksanläggniag) hvartill beredelser måtte, för at i denna del tro landsh. emb., blifvit vidtagne före, och ej såsom hr landshöfdingen, i motsägelse til embetsts uppgift, föregi!ver, sedan hans anbud å tegelleveransen blifvit al fångvårdstyrelsen antaget Att de åtgärder landsb. emb. vidtagit till uppköp af tegel varit gynnande för hr landsböfdingen, kan ej bortresozeras. Det var gynnande för hr landshöfdingen, som redan insiouerat sig hos byggnadskontorets chef, med hocon låg i korrespondans om leveransen och emedleriid hann att, genom framförande af virke, lera, m. m, för tegelbrukets utvidgande, bereda sig till leveransen, att auktionen icke vardt hällen förr än på en tid då slädföret brukar vara på upphällningen, och det hunnit blifva väl sent för konkurrentersa ati åstadkomma sådane beredelser. Jag skulle likväl mincdre fästat mig vid denna omständigbet. om ej landsh. emb. sjelf deråt påkallat en närmare uppmärksamhet genom förebärandet att dröjsmålet med auktionen varit behöfligt för spekulanterne till rådrum för nödiga beräkningar, öfverläggningar och andra förberedelser före auktionoen, likasom embetet ej skulle kunna inse att behofvet af tid efter auktionen för materialers anskaffande och andra förberedelser var för inropande större, än af rådrummet före densamm:. Gynnsamt för hr landshöfdingens spekulation var ock att auktionen ej kungjordes i tidoingarne förr än några dagar före auktionsdagen, för sent att i bebörig tid hinna till allmän kännedom i detta långsträckta län,. Jag känner ej, hu:uvwida det såsom föreskrifven embetspligt åligger konungens befallningshafvande att i tidningar kungöra dylika större auktiorer; men det vet jag af städse förekommande dylika annonser, att auktoriteter pläga i tidningarne delgifva sllmänheten större upphandlingar; och att landsh. emb. i Calmar så förfarit vid uppköp af andra varor, t. ex. ved, som hr lavrdshöfdingen ej bar till salu, visar sig af en auktionskungörelse den 15:de sisrlidne April angåends uppköp af ved för garnisonernas i Skåne behof, hvilken kupgörelse stod i god tid 3:ne gånger införd i Calmar-Posten, hvaremot entreprenadauktion om tillbyggnaden ef landshöfdinghuset i Calmar den 5:te sistlidne Mars, dertill ett större pavii tegel åtgår, icke var kungjord i någon tidning. Gynnande för br landshöfdingens spekulation voro ock de vilkor, som vid auktionstillfället först tillkännagåfvos, nemligen att inroparne följande dag skulle få veta, om deras anbud antogos, eller un derställdes fångvårdstyrelsens pröfning; ty br landshöfdinger skulle genom uppehållet fått tillfälle av underrätta sig om de gjorda anbuden och att till fångvårdsstyrelsen med underbud beledsaga dem, som dit härskötos. Jag har ej klandrat, att landsh. cmb. sfstod från dessa vilkor; men jag klandrade och jag klandrar, att embetet så envist ville hålla fast vid dem, så att det erfordrades min anhållan att få tilllå protokollet diktsra motiverna till påståendet om deras ändring och hela den närvarande allmänhetens instämmande deri — alldeles såsom landsh. emb. sjelf erkänner — innan embetet kunde förmis afstå ifrån dem. Dessa af landshöfdingeembetet ertände, för hr lar. dshöfdingens spekulation gynnan e,cmständigheter hafva kusnat, så som jag uttryckt mig i min skrift till bögl. justitiekanslersembetet, varit måhända tillfälligan, och derföre, ehuru de skulle kunna tilläggas betydelse nog vid betraktandet af öfriga förfarande! i frågan, är jog benägen att antaga dem som afsigtslösa. Så mildt kan jag ej betrakta lendshöfdingeembetets underlåtenhet att i protokollet. upptaga eller iförordandet, efter auktionen, af hr landshöfding Nermans ombud, hos fångvårdsstyrelsen omnämna det vilkor jag vid auktionstillfället begärde få fästa vid mit! anbud å 450,000 tegel, nermligen att nästa år, om tegelleverans då skulle komma i fråga, få till li-e pris lemna lika belopp, ett vi!kor som jag nödgades afstå till fölid af det svar, jag erhöll, att auktion endast afsåg upphandling af ärets behof och laveprans nästa år vore en särskild affär, hvartill jeg i sinom tid kunde anmäla mig. Denna del af frågan bar embetet sökt i sin förklaring komma ifrån med de obestämda uttrycken att jag skulle ansett omöjligt inom de å auktiorskungörelsen utsatta leveranstider kunna åstadkomma så stor tegeltillverkning som var i fråga,, och att jag skulle ordat något om bestämmandet af andra levereripgstider,; att detta skulle skett föra auktionen, och att jag under auktionen inrepade 450,000 tegel utan ringaste förbehåll eller nigot vilkor af hvad beskaffenhet som beldst. Ar det landsböfdingeembetets mening att min vppgift ej var sann, hvarföre ej säga det rent ut? År meningen åter den att mitt anbud å 450,000 tegel qvarstod utan förbehåll sedan de vilkor, jag begärde der få fästa, blifvit, på sätt jag antydt, undanröjda, hvarföre då beslöja denna uppgift på ett sätt, som har skenet af en förnekelse till sanningen af mina ord, utan att dock vara det? Att jag icke före auktionens början, utan under dess fortsättning, då jag gjorde anbud å 450,000 tegel, begärde dervid få fästa vilkoret att till lika pris lemna lika parti nästa år, för händelse tegel då kommer att erfordres till fängelsebyggneden, men att jag på grund af cet ofvan citersde svaret, afstod från vilkoret, har jag uppgifvit och vidbåller. Til hasteshbanda Af Jansnsns AA FUE ES SY SY URRES AKI: Sr Er M DD AO FÅ en -— —— 00 dd OO EE mm 30 CF DB CR få je KT — -R CR ER AS mn AR AA -