Aftonbladet – 14 september 1850, sida 2

I förrgår hade 8 å 40 bretagnesiska bönder au diens hos grefven af Chambord. Vicomtessan Walst bjöd dem till frukost; sedarmera blefvo de äfven in viterade till grefvens af Chambord bord, der der äldste af dem fick plats bredvid sjelfva konpungen Nu väntas ytterligare icke mindre än 60 å 80 fran ska bönder från Artois och Flandern. Hittills ha? va 583 legitimister inträffat här. Bretagnesorna hafva i deg afrest. De hyllades på allt möjligt sätt genom feter, baler, dinger och reu nioner af alla slag. Prins dHenin från Elsass, hr: Cesar de Bourmont och Walsh lemnade dem icke ett ögonblick. Man följde dem ända till jernväger hvarefter man åtskildes efter mänga handslag och ömma omfamningar. Den enda trösten efter der tomhet som de royalistiska böndernas afresa åstadkommit i legitimisternas läger, är underrättelsen att hr Na:cisse d3 Salvandy, f. d. undervisningsminister under Ludvig Filip, skall ankomma hit. Legi timisterna hafva redan börjat roa sig med följande calembour: Non sumus salvi, sed salvandiv, Wiesbaden den 27 Aug. 1850. Hr de Salvandy blef i söndesgs e. m. presenterad för grefven af Caambord; samlingen var talrik. B and nya notabiliteter ssm ankommit märkte mar marskalken af R:gusa och madame de Valmy. -Hr de Salvendy hade några minuters enskildt samta med fursten i ett hörn af rummet; sedermera säl lade han sig till det öfriga sällskapat och var myc:ket epråksam. Degen derpå erhöll hr de Salvand) enskild audions och följde derefter med grefven-a! Chambord tiil Biebrich, för att dinera hos hertiger af Nassau. Hr de Salvandy är icke någon vanlig besökare; hos det lilla hofvet i Wiesbaden representerar har orleanismen och hr Guizot. Ty hvarje betydligare le damat af de gamla menarkiska partierna har här sia ambassadör. Hr Molå har verit representerac af sin måg, hr de Cbhamplatreux; hr Guizot har M Selvandy och hr Thiers korresponderar med hi Berryer. Ludvig Filip skall ofta hafva yttrat: Vår roll, så som: represantanter af Orleans, är slutad; hädanefte böre vi endast vara Bourboner., Denna åsigt gilla likväl icke af alla familjens medlemmar. Isynnerhe äro Belgernas drottning, hertiginnan af Orlesns oct prinsen af Joinville emot alla försonings försök,. Och sjelfva hr Guizot skall vid sitt sista besök i St. Le onard på Ludvig Filips begäran förgäfves hafve sökt tillfälle att öfvertyga hertiginnan af Orleans, at! hon för grevens af Paris skull borda pärma sig til grefven ar Chambord. Hertiginnan af Orlears uad vek att samtala med hr Guizot i sådane ämnen. Vid simma tillfälle erhöll hr Guizot äfven af Ludvig Filip i uppdrag att på vissa aftalade villkor, som, i händelse af exkonungens död, skulle blifva hans politiska testamente, åstadkomma en fusion mellan de båda grenarne; och br deSalvardy är nu der man som hr Guizot utsett till sitt biträde i denns sak; han har rest till Wiesbaden med nämnde te: stamsnte på sin ficka. Villkoren äro likväl ännu obekanta. , Grefvens af Chambord konselj yrkar framför allt de: på att Orleanska familjen skall formligen erkänna pretendeaten såsom det Bourbonska husets chef. Detta erkännande skulle kunna ske genom en ge mensam skrift eller genom särskilda bref från hvar och en af familjens ledamöter till grefven af Chambord, hvilken genast skulle antaga namnet Henrik V, såsom grefven af Provsuce under emigrationen kallades Ludvig XVII. Utom Ludvig Filip sjel hafva hertigarne af Nemours, Aumcole och Montpensier icke visat sig obenägna att underskrifva ett så dant bref, så framt man på andra sidan Rhen antoge grunderna för det Guizotska dokumentet. Men, såsom nyligen blifvit sagdt, vägra prinsen af Joinville och hertiginnan af Orleans, uppmuntrade af Belgernas drottning, hårdnackadt att gå in på hvarje sorts biläggning och hålla sålunda de s. k. fusionnisternas parti i schack. Förlikniagsförsöken må i öfrigt lyckas eller icke. så mycket är säkert, att grefvens af Chambord konselj beslutat handla. Jag vet från säkert håll, at! en summa af två miliioner hålles disponibel för partiets behof. Brefvet slutar med en skildring af sym;athiorna för Frankrike i de tyska provinserna på venstra Rhenstranden, ähda ifrån Asechen till Måinz. I ett annat bref från Wiesbaden af den 28 Aug berättas att grefven af Chambord på väckt fråga om en insamling till återuppbyggande af en nedbränd protestantisk kyrka yttrat: Jeg vill och ken icke gifva något åt protestanter.,