Aftonbladet – 12 september 1850, sida 3

Article Image
stått lemnade Spångberg den upplysning att Lorentz skrattat åt honom. Hr Lareutz förklarade, att ban alldeles icke slagit Spångberg, men uppgat att Spångberg såväl den daen, gom äfvea åtta dagar förut, vid första rätteängsiillfältet förföljt honom öfverallt i alla gångarne och i flera personers närvaro gjort honom en mängd ohemula tillvitelsor, och den sista rättegångsdsager äfven tvenne gånser putsat sin näsa så oskickligt att orenigheten kom i snsigtet på Lorentz, som för sta gången satt sig öfver grofheten, men andra gången tillfrågat Spångberg om han icke skämdes. — För örigt förklarade hr Lorentz sig hafva möängfadiga vittnen, som kunde intyga att det varit Spång berg, som förolämpat honom, cch icke tvärtom. Spåogberg uppzaf att han sett väl hundrade per soner, som voro i sällskap med Lo:entz, men sjelf hade han ett vittne, en rusthållare, som skulle kur na intyga att Lorentz gifvit hoxom slaget. Hr Lorentz bestred att någon varit närvarande di han gått utför trappan och dervid blifvit på sagd: sätt insuterad af Spångberg, samt begärde under er stor gest ati få med sn selighetsed vita oeh betyg: att han icke gifvit Spångberg n got slag. Derjemt: begärde han i sin ifver bide att i poiisen få afhör: vittnen och att få målet remitt:radt till domstol der han nu, sedan Spångberg börjat rättegånger ville fulifölja sin talan, ehuru han eljest icke ämna: anställa process mot en sådan person, som Spång berg. Då det nu upplystes, att uppträdet börjats oc! fortsatts inomhus, så förklareds polismäs:aren si; dermed icke kunna toga vidare befattning, utan egd parterna att hvar emot annan vid domstol i lag: ordaing göra sin talan snbängig. Mångfolöiga gånger förut hafva dels komiska del: störande scener i domstolarnes förmak uppkommi genom kr Loren!z vana att inlåta sig i häftiga diskussioner med partier. Alt dessa gerna vilja antin gen framställa sin sak i fördelaktigaste ljus för hi Lorentz, som är referent för Folkets Röst, elle: mot honom utösa sin vrede för referater i denn: uidning, är icke underligt, och att han gifvit sig i tal med en sådan persön som Spångberg visar bäst han: urskiljning — Åter har en mångelska vid namn Svan (den samma som för någon tid sedan visade sig så mån om sit rykte, då en annan mångelska vid Muockbrohamnen cqvädat henne), till poliskammarenr biifvit uppkallad för prejeri emot almoge.. Sistl. går dagsmorgon hade Svan gifvit 4 rdr på hard för e: tunna äplea till en bondhustru, hvarefter hon af lägsnat sig och först återkommit sednare på degen, då hon velat nedsätta priset till 4 rdr; och då dett: icke antogs, affordrade hon bondhustrun den gifn: handpenningen. Svan bestred i dag att hon bjudi mer än 4 rdr 42 sk. för äplena; men då 2:ne vit:nen intygade mo:satsen, sökte hon krångla sig ifrån saken med den förklaringen, att hon icke ville emot tiga frukten, så framt ej alla äplena voro lika vackra som de, hvi!ka lågo öfverst i tucnan. Då bon emelleriid uppgjort köp om frukten utan något föru: gjordt förbehåll, åledes hon att till fullo gälda bondhustrun samt att dessutom ersätta både denna och vittnena, hvilka voro hazrdlande från landet, deres tidspillan. — I poliskammaren hear armälan skett derom, a en kopparslagarelärling försilfrat och sökt utprångl: för riksdalrar 2:ne kopparskillingar, harcm förhö. oförtöfvadt skulle anställas. — Poliskonstapeln Jutling har inlemnat en rapport derom, att åtskilliga personer, boende på Prestzatan, beklagat sig öfver det oväsen och skrik, som utöfvas uti huset JM 46 vid nämnde gata och som både dagar och nätter stör grannarne. Ila beryktade qvinnspersonen Abertina Bergvall, som lärer vara orsaken dertill, skulle i anledning deraf upp kallas till poliskammaren. Umeå den 7 Sept. Natten mot onsdagen i denne vecka beredde sig manspersonerna Erik Eriksson från Kattisafvan i Lycksele socken och Samuel Samuelsson, som är född i Burträsk, men sednast vi stats i Wilhelmina socken, hvilka båda äro tilltalade för stöld, tillfälle att rymma från härvarendt länsfängelse, medelst gallrets frånbrytande och fönstrets sönderslående. Någon spaning på rymmarne har ännu icke kunnat erhållas.

12 september 1850, sida 3

Thumbnail