Aftonbladet – 12 september 1850, sida 3

sin syster, lägg dina ögon, öron och tunga för din gyllne idols fötter.n Sophiel ropade hennes mor ängsligt, men isynen af luren lugnade hennes farbågor. Aftonen förflöt trögt; onkel Medway drog sig tidigt tillbaka, cch de unga damerna gingo. sedan de utbytt sina tankar om honom, till bvila, för att drömma gyllne drömmar, som Sopbie spefullt sade. Onkel Medway visade sig icke följande morzon vid frukosten, men på förmiddagen, när de unga fruntimren voro upptagna af sina olika sysselsättningar, inträdde ban oförmodadt, och intog med ett om ursäktbedjande Jeende och n bugning, den stol som Mathilda skyndade sig att erhjuds, under det hon på samrna gång sjorde de ömaste efterfrågningar angående hans helsa. Den gamle herrn påsatte lugnt sina slasögon och sänkte luren, bedjande henne upp: cepa sina ord, redan Sopbie spefullt erbjöd sig att bjelpa henne ifall hon glömt sin lexa. Mahilda kastade en ljungande blick på sin syster och en dito strålande på sin onkel i det hon upprepade sina frågor. Jo, jag tackar, jag hr sofvit väln, svarade hennes orkel, och som jag boppes bliva mera bekant med tiden, vågar jag to att ni ej vill finna er förolämpad af min examen. Han tog Mathildas hand under det han talade och blic kade allvarligt i ben es ansigte. Tycker ni att jag är lik pappa? frågade hon med sitt mest intagande leende, under dei hon alltjemt talade i luren; ty utan den var det klart att han ingenting kunde höra. Hm, icke mycket; er syster der är mera ik honomp, svarade han, i det ban med Ilu:en pekade på Sophie. Der, Mathilda, går tio tusen förlorade för Jig,, skrattade den yra flickan. Hvad säger hon? frågade den gamle herrn,