Aftonbladet – 12 september 1850, sida 2

febrar. På Provisoriska sjukhuset: 3 fall af koppor. På stora Barnhuset: några få diarrheer. På båda Barzbördshusen : friskt. RR ee — I gårdagens Posttidning finnes följande förklaring, angående berättelsen om en i kölerasymptomer död hund: Vi nämnde för några digar sedan, att en hundi Berlin blifvit angripen -af kolera. Med anledning häraf hafva dervarande läkare och djurläkara anställt ytterligare försök med hundar, hos hvilka man iakttagit kolerasymptomer. Enligt en Berlinertidning hafva dessa försök redan lomnat ganska intressanta resultater, så väl beträffande frågan om kolerans smittbarbet, som äfven med afssende på kurmethoden. För öfrigt få vi beriktiga vår uppgift, att man icke förut skulle hafva sig bekant, det djur kunna angripas och dö af kolera. I en af doktor Gammelia ) förlidot år 1 disputationsform utgifven afbandling om förevarande sjukdom, finna vi följande berättelse om ett på Djurhamn år 4848 inträffadt likartadt fall: På samma skepp, som förde koleran första gången till Djurhamn sistlidne sommar, fanns ena Ne-wFouadiandshund, som hade koleraliknande symptomer: kräkning, dierrh och slutligen kramp Hunden dränktes, på karantänsbefälhafvarens betallning, så att jag saknade tillfälle att närmare studera sjukdomen. (Som vi hört, lärer denna afhandling snart blifva tillgänglig bokhandeln.) ) Hvilken alla somrar alltsedan 4848 varit karentänsläkare på Djurbampr. — Ibland de trefligaste ytiranden vi sett öfver representationsfrågan är ett, som förekomner i Tiden för i Oasdags, i sammanhang med en polemik angående professor Boströms från kathedern gifna försvar för ståndsinrättningens politiska befogenhet, och lyder sålunda: Ändtligen och såsom resultatet af allt detta har P. B. äfven anfört och bevist, att genom upphä vandet af dea nyssnämnda S:n och följaktligen af hela ståndsrepresentationen såsom ,sådan, måste den Svenska staten ovilkorligt upphöra att lagligen vara ett rättsligt och prättskyddaäde samhälle, såsom den varit allt phitintills, och i stället förvandlas till ett slags nröfvarnäste, i hvilket våldet genom lagen är ,stadgadt såsom rätt.p Man kan åtminstone icke neka, att detta är taladt från hjertat hos de värda professorerna P. och B. Men det visar ock på hvad ståndpunkt de politiska ideerna befinna sig hos den plurahtet inom konsistorium, som nu synes ledas af nämnde herrar — Posttidningen börjar ändtligen taga reson i tvisten om det mindre förbundsrådets inkallande och skjuter hela skulden på Deutsche Reform, hvars politiska kannstöperier narrat den officielle att meddela en oriktig notis. Posttidningen har sjelf förmält att uppgiften förekommit i en ledaade artikel, hvilken olyckligtvis för P. T. blifvit snissledande, ett förhållande som lätt kan uppstå om man blinadt följer politiska uppsatser i en så ifrig partitidning som nämnde preussiska ministerens organ. Gerna för oss må dock den officielie vältra hela skulden på Deutscke Reform, om sådant kan lätta dess tunga humör och skänka någon tröst i bedröfvelsen. Dessutom hafva molltonerna i P. T:s gårdagselegi så rört och bevekt oss, att vi, för att icke vidare bedrötva vår vän i Posttidningen med något gnat eller gifva någon anledning till dess fruktan, att vi skulle vilja hämnas, hjertans gerna afstå från att ännu en gång afslöja tomheten af dess radoteri om frankfurterkongressens benämning af pienarförsamling. Som vi numera hafva plenarförsamlingens protokoller i sin helhet i våra händer, kunna vi stå den officielle till tjenst med de upplysningar som kunna tarfvas, för att om möjligt öfvertyga sjelfve dess otrogne Tomas, att frankfurterkongressen, tvärt emot P. T:s påstående, verkligen ansell sig vara plenarförsamling, och att detta är sjelfva den ursprungliga benämning, som af österrikiska kabinettet begagnades uti dess depesch af den 26 April, hvarigenom frankfurterkongressen inkaliades. Om för öfrigt poleI miken med Aftonbladet är så nerfskakande för den sensibla postdamen, som det vill synas af dess gårdagsklagan, veta vi intet bättre råd, än att hon sjelf undviker att, medelst sitt löjliga öfversitteri, framkalla onödiga tvister; ty, om någonsin, gäller här det gamla ordspråket: Om man sig i leken ger, så får man leken tålan, Posttidniegens vid slutet af-sin artikel yttrade åsigt, att det såkallade ;engerer Rath skulle vara presist detsamma som den gamla förbundsdagen, är så enfaldig att vi derpå ej ämna kosta ett ord till vederläggning. Sjelfva benämningen borde göra det begripligt, äfven för den officielle, att en skiljakighet verkligen finnes. i — AÅftonposten för i går afton innehöll en artikel angående operationsplanerna vid riksdagen, hvari förekommer åtskilligt, som kan vara skäl alt lägga märke till, rörande den sundom uppkastade frågan, hvad regeringen sannolikt vidare kan komma alt göra för genomförande