Aftonbladet – 12 september 1850, sida 2

icke vara särdeles afundsjuk om den ära pi gör mig; men cm han är en invalid, vill jag med nöje passa honom upp, ty ni vet att jag ir van vid sjukrum. . Det är just likt dig, Grace, alltid redo och villig att tjena hvar och enn, svarade Sophie. Naturligtvis är han invalid — alla nabober äro det. Fan bar gikt, och vi måste alla smyga på tå kring rummet, så att icke något olyckiigt buller måtte tillskynda honom en attack och nedkalla en skur, icke af välsignelser, utan af bannor, på våra underdåniga hufvuden. Så är lefversjuka ett nödvändigt bihang, och b!å piller och calomel skola öfverflöda. Bahl hvilket hus här skall blil Jeg skulle icke undra på om han har en favoritapa och ett halft dussin papegojor, så att vi på en gång finge menageri och hospital. Om så är händelsen, springer jag bort och gifter mig; förundra er således icke om jag en vacker morgon saknas.n Och sålunda förverkar dina anspråk på arfvets, sade hennes syster. För min del är jag villig att taga ett piller hvarannan dag, i hopp att det slutligen förvandlas till guld, och jag vill mata papegojorna tills de bli runda som klot.n pMed ett ord döda dem af ömhet, afbröt Sophie skrattande. Nåväl, jag unnar dig allt hvad du får; pillret smakar bittert om det också är af guld; jag älskar för mycket min beqvämlighet för alt någonsin fängslas, äfven om bojorna äro af guld; sålunda må Grace och du dela arbetet och belöningen. Grace vill naturligtvis göra hvad som begärs af-henne, sade mrs Medway allvarsamt; men som hon ej eger några anspråk på er onkel, har hon ingen annan belöning än ritt gillende att vänta. Och nu, flickor, hafva vi förstösat nog tid på prat; jag måste gå och ställa i ordning till vår slägtings ankomst; och kom ihåg, Sophie, att du bemöter honom med