Aftonbladet – 12 september 1850, sida 2

ll undergifvenhet och aktning. Du borde hafva någon liten naturlig känsla ... Bara tillgjordhet, mammavn, skrattade Sophie, i det hon steg upp fran sin stol. I sanning, tala om naturliga känslor för en gararaal, knarrig, sladdrande gubbe, som man aldrig sett och knappast bört talas om, utom när han skickade dig den der syperba indiska sjalen. Jag säger dig, mamma, det är en naturlig känsla för hans presenter och hans dukatrul!ar, som fattat dig och Mathilda. Jag bryr mig icke om någotdera, om de ej komma al sig sjelfva, utan att jag gör något våld på mina böjelser. Du vet att jag har min smak för mig, och 28 ämnar nu vara så sur som ättika Och jag så söt som honungsvattenn, ro, de Mathilda i det hon lemnade rummet. Ja, och lika osmaklig älven, svarade hennes syster, följande henne. Hvad dig angår, Gracex, sade hon, seende sig tillbaka, så kan du, då du lyckligtvis icke har några sjelfviska beräkningar, vara såsom du alltid är, lilla Gracen, enkel och gratiös. Så sägande, tillslog den bullersamma flickan dörren efter sig och lemnade Grace åt sitt vanligga åliggande att skaffa bort frukosten och iordningställa rummet. . Mrs Medway var enka efter en köpman, som lemnat sin familj efter sig i besittning af en medelmåttig förmögenhet, hvilken de tänkte skulle; hkt en tunn guwldskifva, betäcka en stor yta. De lefde helt och hållet upp sina rentor. Mrs Medway gjorde bjudningar, höll flera tjenare, bodde i ett stort bus, rikligen möbleradt, och klädde sig och sina döttrar ståtligt. Allt detta kunde ej låta sig göra utan en sträng hyshållniovg i annat; och medan man sade, alt mrs Medways soir6er voro fört usande, bade tjensifolket många klagomål emot: sitt dagtrak tamente. Mrs Medway var blott en individ af en klass, hvaraf det finnas hundrade, söm,