Aftonbladet – 11 september 1850, sida 2

sig mycket lyckliga, om de finge en half procent af de kapitaler, som ligga begrafna i den dy, hvilken betäcker det stora Cairo. De förväntade kyrkotornen och kupolersa som man drömt om — alit är försvunnet: Ohio sqval par ännu omkring de väntansfulla stenarne och den resande går likgiltig förbi ruinerna af en stad, som aldrig varit till. Man må dock icke för mycket beklaga de dåliga resultaterna af den amerikanska spekulatiopsandan. Skulle väl den stora striden mot naturen kunna bafva blifvit utförd utan denna going a head, hvarpå jag här upplefver de märkligaste exempel? Skulie man eljest hafva kunnat drifva öknen tillbaka, såsom det nu sker hvarje dag? Betänk att det är en verld som födes; en så stor skapelse har icke ägt rum utan förstörelse. Smärtan vid förlossningen står i förhållande till alstrets storlek. Jag har genomrest en åttondedel af den oerhörda Mississippidalen, hvarest 30 millioner menniskor ganska lätt kunde lefva, men hvarest ännu knappast finnas 9 millioner. Man kan icke föreställa sig, hvilken mäktig symbol af verksamhet denna flodkoloss är, hvilken rullar stora ekträd från urskogarne, båtar, fregatter, slupar, magasiner, timmerflottor, butiker, verkstäder, ja till oci med teatrar med sig ned till hafvet. Allt detta framstörtar med en oordning och en förvirring, hbvarom man knappast kan göra sig öre tällning. Det blickar fras å! med en nyhgen född Titen:; ungdomliga glädje Redan ses städer vid stränderna; redan hafva kyrkor och manufakturanläggningar rest sig upp fån denna för så kort tid sedan alldeles öde liggande jord; hvilken syn skall det i ke blifva, när hela rummet blifver uppfyldt; när hela denna vattenmessa, hvilken är tio gånger så bred som Themsen vid, London och öfver femtio gånger bredare än Seinen vid Paris, vullar förbi tusende rika städer, prålande fält,