Aftonbladet – 5 september 1850, sida 2

Huru monopolier ännu lemna skydds i trots af Grundlagen, På Högsta Domstolens pröfning beror för närvarande afgörandet af en rättegång, som för principfrågans skull, hvaraf utgången beror, är af Nn ganska stor märkvärdighet. Den angår nemligen två vigtiga spörsmål; det ena, huruvida en undantagslag, som inskränker en allmän rättighet, kan tolkas vidsträcktare än efter bokstafven; det andra, huruvida, i strid med grundlagen, enskilde eller korporationer må kunna, genom ett domstolsutslag, komma i åtnjutande af monopolier. De redan fällda utslagen i två instanser lemna i detta hänseende ett temligen eget bevis på domaremaktens begrepp om allmänna rättigheters häfdande, särskildt för Stockholms invånare, såsom stode de i ett annat förhållande än öfrige svenska medborgare. Saken är i korthet följande: En vaktmästare vil namn Nordström, hvars hustru har krog eller näringsrörelse, har sedan en längre tid, för att gifva hennes gäster ett rent fastän odistilleradt bränvin, brukat sila detsamma genom björkkol, hvilket, såsom bekant är, borttager en del af finkeloljan och annan orenlighet, som tilläfventyrs kan finnas i bränvinet. Men nu finnes här äfven ett distilleringsbolag, som gerna vill hafva uteslutande rätt ej blott till distillering af bränvin, hvilken det eger såsom arrendator af stadens bränvinsbränningsrättighet, utan också, om det kunde, vill hindra hvar och en, att på hvad sätt som helst utan distillering rena sitt bränvin, vare sig medelst silning genom kol, gråpapper eller hvilken annan hushållsoperation: en åtgärd, som annars öfverallt utöfvas och icke heller någon i de öfriga delarna af Sverige skulle sätta i fråga att vilja förbjuda. I följd al denna bolagets begärelse anlitades stadsfiskalen hr de Berg att göra ett försök mot Nordström, hvilket också hittills på ett förvånande sätt lyckats. Se här det närmare: Den 25 sistl. Juli rapporterades till öfverståthållareembetet för polisärender, att vaktmästaren Nils Gustaf Nordström, hvars hustru håller näring, innebar en större bränvinsreningsapparat, hvilken var i full gång till rening af bränvin, och som detta vore till förfång för distilleringsbolaget och Nordström förlidet år skall blifvit för dylik s. k. förseelsen bötfälld, an.näldes att apparaten blifvit förseglad och under beslagsanspråk qvarstående, samt Nordström inkallad till poliskammaren. Hr de Berg förordnades af öfverståthållareembetet, att såsom allmän åklagare upptaga målet. Nordström kunde naturligtvis vid polisförhöret den 26 Juli icke förneka, att han innehade och begagnade reningsapparaten, för hvilken han redan blifvit bötfälld sistl. år; hvarpå det resolverades: alt som vaktmästaren Nils Gustaf Nordström erkänt, att han till afsalu renat rått bränvin uti dertill inrättad apparat, utan att han kunnat visa, det ban till en slik handterings idkande är berättigad; alltså och i förmågo af 34 och 43 SS i Kongl. Förordningen den 43 Oktober 1848, angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin, jemförda med Kongl. brefvet den 15 Juni 4825, 4 8 uti det emellan Stockholms stads Drätselkommission och Distilleringsbolaget här i staden upprättade kontrakt, samt Kongl. resolutionen den 9 Maj 1825, och ÖTfverståthållareembetets derpå grundade kungörelse d. 28 i samma månad och år, pröfvar Öfverståthållareembetet, det skall Nordström, för ofvanberörde förseelse, böta Tjugufem riksdaler banko, hvarjemte den vid bränvinets renande begagnade apparat, jemte deruti vid beslagstillfället befintligt bränvia, förklaras förbrutne.n . Nordström hade redan förlidne år i hofrätten öfverklagat det då af poliskammaren fällda utslag, och det är ur handlingarne i det målet, som vi här meddela en berättelse om dess fortgång. Nordström åberopade det kända förbållandet, att bränvinet, som nu i så stor mängd tillverkas i konstapparater, ofta är så bemängdt med orenliga och skadliga ämnen, att det ej utan vämjelse och mehn för helsan kan njutas; att han derföre icke trott sig kunna ansvara