Aftonbladet – 4 september 1850, sida 3

Article Image
motsägelsen, att apparaten först antydes såsom en magnetoelektrisk machin, sönderdelande vatten blott genom rörelse och en dertill erforderlig kraft, alltså utan åtgång på metaller och syror, men omedelbart derefter som en hydroelektrisk stapel. Ligger emellertid någon verklighet till grund för underrättelsen, så har man utan tvifvel att vänta bättre upplysning derom i franska och engelska jurnaler, och A. B. skall då ej uraktlåta att meddela den. — ÅITTERATURNOTISER. Bore, berättar, att från trycket snart är att vänta: Statesekreteraren Elis Schröderheims anteckniovgar till konung Gusta! III:s historia, jemte brefvexling mellan konungen och bonom,; — äfvensom tredje delen af Reuterdahls Svenska kyrkans Historian. — ÖFVERSVÄMNINGEN I BELGIEN hade så småningom gifvit sig. Från B össel skrifves att Senne. floden den 21 Aug. fallit så betydligt, att man bör. jat trankilisera sig. En del af Laecken och Vilwode stodo likväl ännu under vatten. Vattnets härjnin gar voro oberäkneliga. Flera hundrade arbetare vor sysselsatta att reparera quaier, jernbanor, gatlögg ningen m. m. Några af Namurs lägre gator stodo likaledes änn den 24 under vatten. Öfverallt var förlusten kögs betydlig. Bland annat hade en af Namurs förnäm sta qvarnar, som i sekler trotsat de förfärligaste öf versvämningar, nu blifvit förstörd. Stenar, plankor bräder 0. s. v. lågo om hvarandra, betäckte mec gyttja. Orfantliga qvarnstenar hade afströmmen blif vit lyftade från sina axlar och slungade flere alna bort. I Cherleroi hade flera kafeer blifvit förstörde. De vatten, som inströmmat, hade slutligen stigit ändt ill taket. — Åfven från franska Norddepartementerna ingi for:farande detaljberättelser om öfversvämningen förödelser. IOise hade stigit till en höjd, som in: vånarne icke sett sedan år 1816. Hela traktenom kring Ja Fere var en stor sjö. Vågsr och sädesfäl voro illa medfarna. Chau ty hade till en del vari äfversvämmadt. I Vervins, Guise och nästan hel: tisnedepartementet bade öfversvämningen gjort sto skada. Emellan Hirson och Guise hade icke mindr än 4 broar strukit med. I Saint-Omer hade den 43 Aug. först en bäfti; storm rasat, hvarpå kort derefter ett så häftigt stört regn följde, att ella källare i stadeos lägre qvarte blefvo fyllde med vatten på mindre än 40 minuter Vattenmassan var så betydlig och häftig, att gatste varne uppkastades, trummor söndersprängdes oc vattnet på detta sätt banade sig väg nedikällrarne — ENGELSK HoFeETIKETT. M:r Macleane, er tapper engelsk sjöofficer och författare till några rese skizzer öfver Orienten, återkom nyligen till London Till välkemsthelsning finner han tidniogsnyhetern: om sin hemkomst beledsagade med loford öfver han dater och skrifter, och ett par dögar gednare inhän digar han från Grand Chamberlain ett bre me befallning att infinna sig till H. M. Drottnirgen diner i Windsor dagen derpå. Tillfredsställelser häröfver rabatteras något litet af den noggranna fö reskrift, hvarmed br Polonius beledssegar inBjudnin gen, om den vid dinårn oundgängliga kostymen Men med de Londonska storskräddarnes konst oci med god tillgång på guiner är detta binder undan röjdt inom 46 timmar, och på utsatt tid inrfinne ban sig i Windsor. Den ålderdomsgrå borgen, som met sina många byggnader och torn, vidlyftigare ä mången småstad, intager -högsta kullen i en af d vackraste parknejder, syntes åt m:r M. bebåda e: högst angenäm dag. Staxt i om borgporten. för svann I:kväl det gleda och lifvande med ens. Pi afsatsen af hvar trappa stodo hofbetjenter, liknandi kokta kräftor i sina röda rockar, och äfvenså stum ma och stela, med högra armen rakt utsträckt. son ett vägvisaremärke vid en korsväg, och pekande på de dubbeldörrar, som den inträdande vid hvar trapp afsats har att genomgå. Längsåt en hel rad dylik: milstolpar anländer han slutligen till en salong, de andra middsgsgäster stå hviskande med hvarandra små grupper. En halftimma förgår på detta sätt Andtligen uppslås en dubbeldörr, och in skrider långsamt som välnaden i Hamlet, ceremonimästarer med staf i hand; efter honom insväfvar drottning Victoria vid prins Alberts arm, utan att kasta er blick på gästerna, och tåget gär tvärs öfver salonger till matsalen. Tysta följa gästerna efter, och cere monimästaren, lika tyst, sträcker ut pekfingret, an visande dem sina platser, med ungefär samme uppsyn som Nelson hade när han ropade England vän: tar, att hvar och en gör sin pligt!.. Från en sa nästintill ljuder taffelmusiken; soppa, fisk och stek göra sin taffelrund, och skedar och gafflar skramla j takt, men ej ett ord talas, icke ens mellan de när: maste bordgrannarne,. Hennes majestät uppstår, ock går, beledsagad af sin särskilda hefpersoneal. Prin: Albert begagrar tillfället att samspråka med m:r M om Ninives fornlemningar; isen tycktes alltså nu vara bruten. Men knappt hann H. H. yttra någr: ord, innan kaffet var serveradt. I kaffesalen fing( gästerna åter, ehuru på ansenligt afstånd, skåd: drottn ngen; men samma stumhet rådde, och mr M begynte med någon otålighet afvakta tecknet för gä sterna att de kunde afträda. Då nalkas honom ce remonimästaren långsamt och hviskar: H. M:t be faller, att ni skall presenteras! M:r M. träder bu gande frem, böjer ena knäet för H. M:t och anda: en underdånig kyss på bennes hand. Han uppstå åter, drager sig under en ny bugning tillbaka, och presentationen är slut. Åter en lång halftimma hvarunder gästerna, på långt afstånd från drottnin gen, våga skyggt och hviskande samtala med hvar andra. För sista gången nalkas ceremonimästarer sjömannen, med orden: H. M. befaller, att ni öpp nar en konversation — och beledsagar konom til ett slags alkovformig nisch, i hvilken drottningen: länstol står. Konversationen räcker tio minuter, hvarunder m:r M. med glad öfverrasknirg finner att drottning Victoria samtalar lika enkelt och na: turligt, som något annat väluppfostradt fruntimme i England, och att hon till och med tagit fullständig kännedom om hans sista skrift öfver Orienten. M:r M., som i en annan skrift beskrifvit denne audiens, tillstår att de tio minuterna godtgjorde honom fullkomligt för de föregående två timmarnes tråkighet och stumhet. HANDELS-UNDERRÄTTELSER:

4 september 1850, sida 3

Thumbnail