Aftonbladet – 4 september 1850, sida 2

mycket annat, beror på er karaktersstyrka. Då ni nu kommer att röra er i förnäma kretsar, beträder ni en slipprig bana. Måtte Felicit då understödja er med förståndiga, trogna råd och ega kraft att göra sig hörd. Bernards förening med Felicit de S:t Chamans var i alla afseenden lycklig. Den unga frun älskade sin man outsägligt, och den sednare kunde, så ofta han besökte den gamla Zilla, icke nog skildra den lycka för hvilken han hade henne att tacka. Den gamla afhörde honom med synbar tillfredsställelse, men varnade honom dock alltjemt för hvarje närmande till hofvet. Bernard föreställde henne då, att han omöjligt kunde undvika omgänget med de familjer, med hvilka hans fru var beslägtad, och att han hittills deraf haft mera fördel än olägenhet. Han hade genom dessa familjförbindelser funnit tillfälle att för måttligt pris tillbandla sig betydliga domäner och blifvit egare till herregodsen Guignes och Vitry; ban gällde nu i Paris icke blott för en rik, utan äfven för en ansedd man. Lyckan, hvilken gynnade bhonom i alla hans företag, hade på sednare tid äfven betydligt ökat hans förmögenhet. Att Bernards anseende tilltog icke blott i köpmansverlden och i Frankrikes hufvudstad, utan äfven vid hofvet,isamma förhållande som hans rikedom, behöfver knappt sägas. Han gällde icke blott för en lycklig, utan ock för en högst skicklig financier, och sjelfve Colbert, hvilken njöt stort rykte som sådan, hade ofta med beröm omtalat Bernard. Men mest förekommande mot honom var likväl ministern Louvois. Han bjöd Bernard ofta till sig, behandlade honom förtroligt och syntes vara högst angelägen att förnimma hans åsigter i financiella ärenden. I sådant afseende voro i Frankrike vid den tiden goda råd dyra. Krigen hade uttömt skattkammaren och krediten var alldeles