Aftonbladet – 4 september 1850, sida 2

ga KOlerasjuxnuset. so— 222000 . Litteratur. Svenska historiens varma vänner hafva med tillfeedsställelse erfarit, att E. G. Geijers egentligen största arbete Svea Rikes Häfder nu utkommit i förnyad upplaga, nemligen såsom 1:a bandet i sednare afdelningen af den Nordstedtska editionen af Geijers samlade Skrifter. När Svea Rikes Häfder för tjugufem år sedan först meddelades allmänheten, gjorde boken epok; och att dess fortsättning sedermera uteblef, har räknats som ett missöde. för svenska litteraturen. Detta minskades dock till en del genom den kortare redaktion af sveaska historien, som Geijer sedermera lät utgå; äfvensom luckorna för yngre historiska perioder kunna i någon mån fyllas genom de smärre afhandlingar, han öfver åtskilliga hitbörande ämnen publicerade särskildt. Den nya upplaga, som nu visar sig, måste vara välkommen icke blott såsom påhelsningen af en gammal vän, utan äfven i anseende till det förbättrade skick, hvari arbetet visar sig. Utgifvaren tillkännager sjelf, att nicke få skiljaktigheter, finnas emellan den primitiva editionen och denna. Dels hafva aila de rättelser och tillägg, som ses särskildt tryckta vid slutet af den äldre, här blifvit anmärkta till korrektion; dels hafva ock de ändringar och tillsatser, som, egenhändigt tecknade af Geijer sjelf, finnas i ett från honom efterlemnadt exe nplar, blifvit iakttagne och införde. Slutligen lära äfven, enligt uppgift, en ganska stor mängd i den första upplagan oanmärkta tryckfel i citaterna här vara rättade. Den nya upplagans öfvervägande värde är således obestridligt. Att fälla något omdöme öfver boken i och för sig sjelf, måste vara alldeles öfverflödigt. Försöket att bestämma orsaken, hvarföre Geijer afbröt detta sitt stora verk, kan ej vara annat än alltför vanskligt. Troligen föranleddes han härtill af många, äfven sinsemellan olika, skäl. Arbetet var kanske tilltaget i för vidsträckt skala. Denna första del af Svea Rikes Häfder, (stigande till 460 sidor i närvarande edition), hinner blott till medlet af nionde århundradet och den tid då Historien löser sig ur Sagans älskade armar (Geijers egna ord). Men hela denna period är här för det mesta behandlad under formen af kritiska undersökningar. Sådant, af stort värde för forskaren och den lärde, blir mindre läsbart för den stora allmänheten, åt hvilken boken dock ville egna sig. Att skrifva en populär historia för Sverige, var väl icke Geijers förnämsta mål; men ingick dock tillika ganska mycket i hans plan. Han säger sjelf: mitt första syfte har varit saken, har pvarit att lemna ett arbete, ej ovärdigt vetenskapens närvarande ståndpunkt; mitt andra ögonmärke har varit att skrifva en allmänneligen läsbar bok) Populariteten var således väl icke hans första, men dock hans andra afsigt med verket. Denna förfelades icke genom skrifsättet; ty Geijers stil är onekligen en af de mest tilldragande, här som öfverallt. Men de förut omnämnda kritiska undersökningarne, medtogo innehållet till så vidsträckt grad, att allmänheten icke kunde, och slutligen icke ville följa med. Denna anmärkning innebär långt ifrån ett klander öfver arbetet i och för sig; emedan sådana undersökningar alltid äro af ovärderligt gagn och utöfva en stor inflytelse, om ock un för den talrikare publiken omärkbar. Men för så vidt förf:s afsigt var, att med detta sitt verk nå äfven denna publik, och således genom detta arbete göra svenska historien allmännare känd och älskad; så vann Geijer det ej. Han uppnådde detta mål så mycket mera genom andra skrifter. För öfrigt må det också lemnas derhän, huruvida Geijer öfverhufvud var rätta mannen att utöfva hvad man i strängt vetenskaplig mening kallar kritikp. Hvad som gör honom så utmärkt, är egentligen hans starka sinne för intuition, hvilken stundom synes gå ända till divination: och det icke blott inom skaldekonsten, utan äfven på historiens område. För öfrigt och huru man än ser hans egenskaper i dessa afseenden, skall hans framställning af Sveriges och svenska folkets forntid alltid läsas och studeras med stort intresse, såväl jemte våra äldre bistorieskrifvares hypothetiska skildringar, som vid sidan a! de yngre, isynnerhet Strinnholm. Handbok om Orgverket, dess historia, m.m. till ledning för organister, organistelever, musikdirektörer, kyrkoherdar, kantorer m. fl. af OC. L. Lindberg, direclor musices och domkyrkoorganist. Stockholm, Hirsch. Pris 40 sk. banko. Närvarande verk eger den dubbla förtjensten att hafva utkommit vid en tidpunkt, då bebofvet af en sådan bok var mest kännbert, samt att vara utarbetadt af en man, som, enligt vår åsigt, i hvarje bänseende var sin uppgift vuxen. Denna handbok är ej beräknad för orgbyggare,