Aftonbladet – 4 september 1850, sida 2

ör ett lettre de cachet! Hans hand darrade lå han bröt den. Men huru beskrifva hans örvåning, då ministern i de vänligaste uttryck örkunnade: Att Haes Maj:t, i anseende till ans förtjenster, behagat i nåder utnämna hoom till riddare af S:t Miehaelsorden och att conungen förunnade honom den utomordentliga råden, att i Morgon klockan tolfi Marly emotaga hans personliga underdåniga tacksägelse.n Bernard var hänryckt öfver konung Ludvigs nåd. Vid den tiden såg man i en orden icke endast ett smycke, som ieke finge saknas på en hofmans rock, utan antog som fullkomligt säkert, att då någon, som icke var af hög börd, bar ett sådant äretecken, måste han vara en man af utmärkt förtjenst. Bernards glädje öfver den mottagna utmärkelsen var också gränslös, och hvad som ännu mera höjde den, var sättet på hvilket nådebevisningen blifvit meddelad. Den store, ädle och högsinnade monarken! ropade Bernard inspirerad. Säkert har ministern för honom omtalat min vägran att låna staten tolf millioner livres, och konungen vill nu visa mig, att denna vägran icke förändrat hans engång fattade nådiga tanka om mig, eller minskat hans ynnest. Nu önskade jag att kunna anskaffa summan, för att kunna låna honom den. Men utan garanti är det omöjligt — rent omöjligt. . Följande dagen infann Bernard sig vid bestämd tid i Marly. Han blef högst angenämt jfverraskad, då en konungens kammarherre sade honom, att hans majestät nyss begifvit sig till Cbateau dEau — den berömda maschin, som försörjde Verszilles trädgårdar med vatten — och gifvit befallning, att chevalier Bernard, då han ankomme, der skulle träffa honom. Han har tänkt på mig! Hvilken nåd! sade Bernard för sig sjelf och sprang upp i vagnen för