Aftonbladet – 3 september 1850, sida 3

TBYBUR HAULUIUTL, IPIUE ILUUIDRUISAHUV i UV INSULIN ier han blefve förbunden leverera, eller dertill erorderliga råämnen; men att en stor förlust kunde ippstå för den spekulant, hvars anbud tilläfventyrs lefve underkändt af fångvårdsstyrelsen, sedan han idtagit förberedelser till leveransen. Jag fick det korta svar: att vilkoren voro tillkännagifna och att uktionen skulle börjas. Leveransposterna utrovades, nen få anbud och endast till höga priser skedde. Då första tegelpartiet varit utropadt och ingen derpå judit, begärde jag till protokollet få, såsom motiv ill underlåtenheten af mig, såsom egare till största .cgelbruket i närheten, att derpå göra anbud, dikera den mening jag vid auktionens början yttrat m olämpligheten af de vid auktionstillfället tillagde vilkoren, och som här ofvan finnas intagna. lera spekulanter hördes deri instämma och en af lem begärde med mig att få denna mening införd i rotokollet. Då medgaf landshöfdingeembetet jemking uti de fastställda vilkoren. Det erbjöds först pekulanterna en bestämd tid utsatt, hvarinom de rån fångvårdsstyrelsen skulle få besked buruvida leras anbud antoges eller ej. Detta, med flera förlag, ogillades af spekulanterna, hvilka enständigt ortblefvo vid den af mig uttalade åsigt, att nemlien, då tiden nu vore så långt framliden, det vore ör dem nödvändigt genast få veta hvad de hade att ätta sig efter, om det skulle blifva dem möjligt åtadkomma ifrågavarande virkesleverans. Slutligen veqvämade sig landshöfdingeembetet att ändra de astställda vilkoren så: att spekulanterna skulle en imma efter slutad auktion få besked huruvida anjuden antoges af embetet eller skulle underställas congl. fångvårdsstyrelsens pröfning, i hvilket sednare all det skulle vara inroparne medgifvet att, om de å önskade, frånträda sitt anbud,. Nu och under lessa förändrade vilkor fortsattes auktionen och anud gjordes å alla poster. Jag erbjöd mig lemna 150,000 murtegel med !, deraf i hvardera af månanaderna Juni, Juli, Augusti och September å 23 rdr ko, begärande tillika förmånsrätt att, I händelse äfven nästa år tegel skulle erfordras till cellfångelsets ullbordande, då få till samma pris lemna ett lika elopp. Sistnämnde vilkor kunde e, svarades det nig, upptagas, alldenstund auktionen endast afsåg upphandling af årets behof; det vore en särskild fär, hvartill jag i sinom tid kunde anmäla mig Ingen annan än jag gjorde vid auktionstillfället anoud å tegel. Efter auktionens slut fick jag besked, att mitt inbud å tegelleveransen i år antogs. Detta skedle, såsom ofvan är sagdt, den 5 Februari. Den ):de skref jag en inlaga till landshöfdinge-embe.et, i hvilken jag begärde förmänsrätt att, i hänlelse äfven tegel nästa år skulle erfordras för syggnaden, då få till lika pris lemna ytterligare 150,000 murtegel, yrkande att i alla bändelser blifva satt i tillfälle att konkurrera vid uppköpet af det egel, som utöfver hvad jag redan åtagit mig leverera, kunde i år eller nästa år erfordras för byggnaden. Denna inlaga skickade jag till herr byggmästaren Ankarsvärd i handbref, med begäran att han ville inlemna den till konungens befallningshafvande för händelse nu fråga vore att utan auktion inköpa tegel. Jag återfick min inlaga ifrån hr Ankarsvärd med tillkännagifvande, att han hos kongl.fångvårdsstyrelsen begärt få i enskild väg uppköpa def i år erforderliga teglet; — att han icke kunde tro att förmånsrätt till tegelleveransen kunde, då föreskrifvit är att varorna skola upphandlas genom entreprenad auktion, beviljas hvarken den ena eller den andra; — att om jag kunde i år lemna mera än 150,000 tegel, egde jag derå ytterligare göra anbud, och slutligen hvad angick tegelbehofvet för nästa år, bvars belopp ej kunde uppgifvas förr än man visste huru mycket i år erhålles, skulle säkerligen auktion I höst hållas, m. m. Jag trodde till följd af denna herr Ankarsvärds skrifvelse att det var till honom manderefter borde vända sig i fråga om tegelleverans, hvarföre jag genast sökte honom, men erfor att han var bortrest för cirka åtta dagars tid. Vid hr Ankarsvärds hemkomst och sedan jag erfarit att frågan om uppköpet af återstående teglet gått förbi honom och att vi således båda misstagit oss, inlemnade jag den 49 Februari till kenungens befallningshafvande min ofvannämde inlaga. : Till svar å denna inlaga har jog från konungens befallningshafvande fått i afskrift emottaga en skrifvelse från fångvårdsstyrelsen till landshöfdingeembetet, hvaraf inhemtas att landshöfdingeembetet lärer till bemälte styrelse öfversändt min inlaga; men att hr landshöfdingen m. m. Nerman redan den 9 sistl. Februari ingifvit anbud å så mycket murtegel, som vid hans tegelbruk kunde efter nästa Juli månad tillverkas, och då angeläget varit att för byggnadsarbetets fortskyndande upphandla så mycket tegel, som innevarande år kunde till skäligt pris erhållas — kongl. styrelsen, på grund af landshöfdingeembetets förklaring att tegel till samma pris, som det af hr Jandshöfdingen erbjudna, svårligen kunde under året i orten anskaffas, ansett, i enlighet med landshöfdingeembetets åsigt, skäl vara för handen att bemälte hr landshöfdings snbud antaga, hvarom landshöfdingeembetet förmodligen redan gått. i författning, då ytterligare upphandling af murtegel icke erfordras för fängelsebyggnaden. 2 I serskild inlaga till konungens befallnivgshafvande har jag begärt att få lösa afskrift af, så väl hr landshöfding Nermans gjorda anbud, som också af landshöfdingeembetets deröfver afgifna förklaring till kongl. fångvårdsstyrelsen: Af ofvannämda anbud har jag ej kunnat erhålla del, men af landshöfdingeembetets förklaring har jag fått lösa vederbörlig afskrift. Det pris och de vilkor hr landshöfdingen betingat sig äro mig alltså ännu obekanta, men då förklaringen omtalar 7:e punkten af hr landshöfdingens gjorda förbehåll, måste förbehållen vara många, och vid jemförelse emellan denna landshöfdingeembetets förklaring och fångvårdsstyrelsens lemnade besked, hvaraf inhemtas att ingen annan bestämning af par. tiet, än beloppet af hvad som tillverkas vid hr landshöfdingens tegelbruk efter nästa Juli månad, är gjord, vill det synas som skulle hr landshöfding Nerman betingat sig förmånen att få under loppet af pästa eller kanhända flere år fullgöra hvad ej i år kan medhinnas af det parti tegel som åtgår till byggnaden. I anledning af hvad sålunda passerat, vände jag mig i enskildt handbref till landshöfdingen Nerman, med anhållan att, sedan kan genomsett er promemoria, hvari jag delgaf honom min uppfattning af rågans behandling, han ville återsända besagde pronemoria och upplysa mig om jag, såsom part, tillifventyrs sett saken skeft eller misstagit mig i en ller annan del. Hr landshöfdingen gaf mig ett undvikande svar i hufvugfrågan, men tillät sig utan nitt samtycke delgifva hr lagman Palme den honom nskildt anförtrodde och af mig återbegärde promenoria för den händelse — så lyder hr landshöfingens svar — med afseende derpå någon åtgärd kulle pröfvas nödig. Sedan hr landshöfdingen sålunda gifvit en förut f mig icke afsedd betydelse åt de anmärkningar jag ullkomligt i enskild väg meddelat honom, för att ätta honom i tillfälle undanrödja de skäl jag trodle mig ega att klandra hans förfarande, har jag nu nsett mig böra vidtaga den åtgärden, att öfveremna hela förhållandet till högl. justitiekanslersmbetets kännedom, Calmar och Ryssbylund den 45 April 4850. 4. C. Raab. (Forts. följer)