Aftonbladet – 31 augusti 1850, sida 3

att det i testamentet utstakade ändamålet ej vunnes, eller att trädgården med dess plantage förföll eller illa häfdades, att biblioteket och naturaliesamlingarne förskingrades, eller att de anslagne penningarne till. annat behof, än som :stadgadt vore, användes, eller ock att husröta af vårdslöshet förstörde husen; men laga bevisning om testamentets öfverträdande i något af desse uppräknade delar icke kan, genom. hvad; här ofvan blifvit anmärkt, anses vara af käranden åstadkommen; alltså pröfvar rådstufvurätten skäligt att kongl. vetenskapsakademien från käromålet befria, dock att, med stöd af 2 mom. 3 af 21kap. rättegångsbalken, rättegångskostnaden bör parterne emellan skäligen qvittas. Till Kongl. Maj:ts och rikets höglofl. Svea hofrätt! Aldrig än har väl någon dom så fullständigt vederlagt sig sielf, utom hvad handlingarne visa, som den jag nu, efter erlagdt vad och stäld borgen för kostnad och skada, får till ändrings vinnande underställa kongl. hofrättens pröfning. Denna dom är utfärdad af Stockholms rådstufvurätt den 2 i denne Juli månad, emellan kongl. vetenskapsakademien och mig, rörande framlidne professorn Pet. Jonas Bergii testamente åt akademien af den 20 December 1781, i och för trädgårdsskötselns uppkomst i riket; och aldrig lärer väl kongl. hofrätten hafva sett godtycket, om ej vrångvisheten, så oblygt framstå, som i denna dom, hvarest man trott sig kunna undan: rödja testators tydliga ord: att vilkoren i hans testamente skulle af akademien till alla delar uppfyllas, blott med det argumentet, patt desse i testamentet förekommande ord endast utgjorde slutet af en meningp. Men denna lumpna advokatur, isynnerhet af en domstol, skall här nedanföre närmare blifva framställd och skärskådad. Sedan rådstufvurätten i anledning af kongl. hofrättens återförsisningsdom den 8 Februari 14848, icke vidare kunnat sätta min behörighet i fråga, som: förut var af rådstufvurätten godkänd, nu pröfvat hufvudsaken, så har rådstufvurätten ganska rigtigt upptagit de fleste af de anmärkningar jag gjort emot vetenskapsakademiens sätt att undandraga sig uppfyllandet af testators många föreskrifaa vilkor, och har rådstufvurätten medgifvit, att trädgården skulle skötas af en trädgårdsmästare, försedd med constitutorial, ej fullmagt och således än mindre arrendekontrakt, hvilken skulle stå under professorns vid trädgårdsskolan inseende och lydnad, hvilket den frie arrendatorn icke gör, hvarföre ej heller några nya förbättringar och framsteg med tiden till trädgårdsskötselns tilidrägto, såsom testator sig yttrar, här varit möjliga eller kunnat så iakttegas, som i fall professorn hade haft inseende öfver trädgårdsmästaren och öfver skötseln på stälet; — ett en ordentlig bok öfver försäljning af trädgårdsalster och inkomster deraf skulle årligen till akademien inlemnas och revideras, kongl. akademien i det ställe, emot viss årlig afgift, utarrenderat egendomen till enskild msn, till hvilken, öfverträdelse af testamentels innehåll, såsom orden lyda i domen, akademien så mycket mindre kan anses hafva varit beprättigad, på grund af den kongl. resolution, akadeimien, dena 48 December 4794, sig utverkat, som vaflidne Bergii arfvingar, hvilkas rätt, enligt testa,mentet, varit beroende af det sätt, hvarpå hans gjorda dispositioner af kongl. akademien fullgjordes, vicke ens varit hörda öfver den kongl. akademiens framställning, hvaröfver sålunda blifvit resolveradt; — att akademien icke tagit vård om eller ens för pnärvarende innehafver den i testamentet omförmälde i qvarteret Kihlen belägna dyngegårdo, dels akademien låtit, jemte aflidne professorn Bergii herbarium och insektkabinett, bortflytta bibliotheket, fastän uti testamentet stadgas på ett ställe; att ingen bok fick utlånas från Bergiilund, och på ett avnat; att ej en enda bok får utlemiaas eller föras utur sienhuset, samt slutligen icke heller testators stadganden angående den vid Bergiilund inrättade trädgirdsskola eller undervisningsanstalt för trädg rdslärlingar kunna anses fullgjorde, enär, enligt hvad i målen afhörde vittnen intygat, någre lärlingar icke funnits tillstädes vid serskilda tillfällen, då vittnen inställt sig vid de af nuvarande innehafvarne af Bergianska professionen kungjorde föreläsningar, samt kongl. akademien icke ens kunnat uppgifva det någre egentlige elever vid trädgärdsskolau finnas anställde, utan endast den frie arrendatorns drängar, såsom jag med mantalsförteckvingen styrkt. Der inga egentliga elever finnas, kan icke heller någon egentl:g skola finnss, och det var detta som professorn Bergius egentligen åsyftade med sin rika donation. j Desse alla bestämda föreskrifter och ännu en annan, som väl i protokollet fianes såsom ouppfylld upptagen, men ej i domen, nemligen den, att icke blommor utan blott ätliga vexter och trädskolor fingo en gross odlas vid Bergiilund, har akademien åsidosatt till den grad, att, enligt tvenne vittnens edeligen bekräftade skriftliga intyg, ej mindre än 42 trädgårdssängar, med 52 serskilda slags buskvexter, som ej kunde höra till: de ätliga slagenx, funnos vid Bergiilund. Att testatorhaft fullt allvar med sina föreskrifter, har han så mycket mer visat, som ban, förklarsnde att han ägde fullmagt och 18glig myadighet till ofvanzämnde dispositions görande. utan att hvarken närmare eller fjermare arfvingar då eller i framtiden derå något åtal ägde att göra, så framt, såsom orten lyda, akademien till alla delar uppfyller de vilkor, som detta testamente föreskrifvern. Men huru: har nu rådstufvurätten tilltrowt sig kunza annihilera alla dessa bestämda föreskrifter och I synnerhet tesiators sistnämnde yttrande? Jo 4:mo genom det uppenbart osanna föregifvandet, att proessor Bergii testamente i afseende å påföljden af underlåtenhet från akademiens sida att efterkomma Je meddelade föreskrifterne, icke skulle innefatta något bestämdt stadgande dersom, atwt kongl. vetenskapsakademien skulle vara förlustig rätt, att iestamentet tillgodonjuta, och 92:0 att det dock bestämda fvannämnde stadgandet, så framt akademien till illa delar uppfyllde vilkoren, endast utgjorde sluet af meningen och följaktligen, på en sådan grund, fier rådstufvurättens jemmerliga advokatur, ej skulle nnefatta och medföra något äfventyr för akademien, lå vilkorens ouppfyllande i sig sjelf innefattade hela estarsenteis förlust. Denna exempellösa djerfhet, tt, ofter mer än ett helt års besinvingstid, söka vortvränga testators ord, likasom de stodo der utan ll mening och betydelse, samt att söka öfverhölje lem och leda uppmärksamheten ifrån dem medelst! åpekningen af testators föregående yttrande i pe-l ioden, om hans makt att upprätta testamentet m. n. borde väl om någonsin uppväcka den nu så ofta lumrande 42 S, som förr, när den var vi.ken, hade lågot att säga om uppsåtlig vrångvisa hos domaren. Imedlertid har min respektive vederpart sjelf, relan år 1794, såsom förmyndareregerizgens resoluion visar, varit ganska brydd för att komma ifrån akttagandet af Bergii nämnde föreskrifter och deas fullgöranda såsom vilkor, -och just derföre beärde akademien hos tTegeringen, så der i all sköps iemlighet för Bergii arfvingar, att blifva befriad . win unnafullandag Af? me 8 LA Datta l.