Aftonbladet – 31 augusti 1850, sida 2

aALLNINSTOHGC tl ULtTOoranact, Olorargliga 1OPCLlag af prof. Palmblad förekom, såsom läsaren torde erinra sig, för någon tid sedan i ett nummer af hans tidning. Prof. Palmblad yttrar bland annat, att enligt iden och programmet skulle desammå (mysterierna i Eleusis och Örebro möte) både i Grekland och Sverige stå öppna för alla infödde, men icke desio mindre ropade man der som här till de icke troende: ur vägen, j Profanel Dessa rader bör man lägga märke till. Man vet nemligen, att bland reformsällskaperna funnos sådane, som i sina programmer bestämdt gåfvo tillkänna, att ändamålet med sammanträdandet var att rådgöra och öfverenskomma om sättet för en rTepresentationsförändring, grundad på samfälda val utan afseende på stånd eller klasser, uti hvilka programmer således tillika otvetydigt, ehuru ej uttryckligen, var angilvet, att sådana reformvänner,j: verkliga eller skenfagra, som vidhöllo grundsatsen om särskilda stånd eller klasser, icke inbjödos, såsom de der i ett reformsällskap för det uppgifna ändamålet icke egentligen hade något att skaffa. Denna reformsäillskapernas förklaring eller, om man hellre vill, antydning smakade naturligtvis ej alla väl, ty den lemnade icke de konservativa fritt spel, hvilka hade i kiksren att genom antagandet af inbjudningen vinna ett af de tu: antingen att genomdrifva sina grundsatser eller åtminstone förhala tiden : antingen genom sitt inflytande, på allehanda sätt utöfvadt, starkt modifiera beslutens resultat, eller åtminstone göra de liberales arbete så surt som möjligt. Men inbjudningen blef öfverhufvud ej så allmän, man väntade den; derföre småler nu harmen så godt den förmår, och de under leendet blottade tänderna uttrycka snarare missräkning och förbittring än en godmodig skämtsamhet. c När prof. Palmblad, för att uppvisa de der!l likheterna mellan Eleusis och Örebro, citerar! ur sin grekiska fornkunskap, bifogar han här! och der till det svenska ordet det motsvaran!t de grekiska i parentes. Prof. Palmblad blir år 1 för år en allt tryggare och djerfvare grek och !f J ( l t 1 t l m— AA AA IN m— AA mm MV mm MM cd 0 ÅA AO AT mms Mm pm ee AL behöfver icke frukta kontrollen på öfversättningens riktighet; men hvarföre, i alla fall, har han bifogat dessa giekiska ord i p:rentes? Det var en gång en prestman, som icke förrådde någon förkärlek för latinet, då hans. theser för pastoralexamen ventilerades, men deremot gerna, såsom sägen var, talade latin i fruntimmerssälliskap. Ea dylik smak kan icke falla på en professor. Den svenska allmänheten läser icke grekiska, och jus! detta skulle; J ; hafva förmått prof. Palmblad att skrifva blott! pura svenskan, om ej annat skäl varit för handen. Detta skälär, att prof. P. icke skrifver för : den svenska allmänheten, utan för ett litet valdt publiku rr, bestående af äfven icke få! lärde. Det är på dessa grekiskan skall imponer2, inför dessa blir saken, hvarom fråga är,! tydligare utsagd och qvickare framställd genom begagnandet af ord ur det gamla döda grundspråket, så mycket mera som man vet att ett annat klassiskt språk blifvit ansedt utöfva en mystisk verkan äfven på fullkomligen obildadt folk. Man känner nemligen; att tnessorna i kyrkorna en tid HBöllös! på latin, förmodligen till den religiösa känslans och begreppets väckelse och utveckling. Vi citera på grundspråket, säger prof. Palmblad, för att bevisa att vi ej dikta likheter. Följer man prof. Palmblad på hans jagt efter likheter och qvickheter, så faller man lätt på den obeskedligheten att deri finna någon trivialitet och hvad mai kunde kalla uppländsk platthet. Hvilken kan väl, utan att, såsom man säger, blifva något förlängd i synen, läsa till (ex. följande tirad af en författare, som fordom icke utan skäl räknats bland de bättre litteratörerna: ,vid tusen drachmers vite var förbudet att komma åkande till Eleusis: ett sådant förbud fanns väl veterligen icke för Örebrofararne, men de fleste, supponera vi, kommo ändå per ångbåtar. Det gifves en fadd och temligen oädel metod att ridikylisera, som består uti att jemföra nutidens framstående män, som äro stadde i kamp för sina ider, med forntidens namnkunnige personer, som kämpat ut och vunnit seger. Det var ej att vänta att prof. Palmblad skulle försmå denna metod: man har under flera år baft tillfälle att erfara, att han ej besvärar sitt samvete med valet mellan svärd och dolk, när frågan varit om moraliskt mord på personligheter och karaktärer. Hvad den nämnda metoden angår, uppkommer visserligen en komisk effekt, om personerna ur de olika tidehvarfven få väljas, att under en viss ytlig likhet dem emellan en väsentlig olikhet blir starkt ögonskenlig, hvilket inträffar, när de nutidens män, hvilka gerom. en slik jemförelse skola nedsättas, hafva uppvisliga lyten till förstånd och karaktär; men Jyckas det ej den tokrolige angriparen att uppvisa sådana lyten, så är den komiska effekten ingen, qvickheten förfelad och ingenting återstår utom den illvilliga afsigten. Han har då råkat ut för olyckan att förlöjliga sig sjelf såsom författare och göra sig vidrig såsom menniska. I allmänhet är det-ett på kortsynthet och barnslighet grundadt misstag laf de konservative, att de tro sig kunna förlöjliga nutidens liberala statsmän och patriotiIska medborgare med att jemföra dem reed samma slags personligheter i fordna tider. De besinna ej dervid, att den närvarande politiska lerfarenheten, äfvensom naturligtvis all slags l verldserfarenhet, betydligt öfverskjuter de gamIles, hvilkas många brister och misstag visserIligen icke förvandlas till fullkomligheter och lrättesnören, äfven om deras namn och handIingar vid anförandet bibehållas vid sina grekiska eller romerska benämningar. Men tron Ipå trollmakten af att, till förklenande af hvad li våra dagar tänkes eller göres, framhålla de gamles motsatta exempel, tillochmed exempel från endast ett eller annat århundrade tilbaka,