Aftonbladet – 31 augusti 1850, sida 2

anledning att vredgas. Det var bra obeskedligt af: Örebromännen att de så grundligt genomtänkt och bearbetat sitt ämne, att de kommo så förberedda till ort och ställe, att deras maktpåliggande värf, med understöd af prof. Wingquists förarbete, kunde gå för sig på fem dagar. Det kan ej betraktas såsom annat än en total brist på delikatess hos Örebromännen, att de genom en slik skyndsamhet och raskhet kastat skugga på så många svenska, vi våge väl icke säga riksdagar, men kommitteer, som efter månaders, efter års sittning ingenting åstadkommit, som väckt allmänhetens sympatier. Prof. Palmblads förargelse är derföre naturlig och för ingen del klandervärd; det enda vi, i afseende på denna punkt, kunne hos honom klandra, är hans godmodiga obetänksamhet att bruka ett sådant uttryckssätt, som skulle han vilja införa den betänkliga afart af kritik, som efterspörjer, icke hurudant ett arbeie är, utan på huru lång tid det åstadkommiis. De invigde uti E!eusis aflade tysthetslöfte, säger prof. Palmblad på ett annat ställe; Aftonbiadets utgifvare aflade intet tysthetslöfte, men iakttog ändå en half tystnad, liksom han ville hylla bort saken, troligen emedan hemligheterna i år ej passade till att divulgeras,. I dessa rader märker man först en otillfredsställd nyfikenhet i äkta gammal-mamsell-stil, sedan en osanning, ithy att Aftonbladet ofördröjligen redogjorde för allt det hufvudsakliga rörande förloppet af reformsammankomsten i Örebro, som tilk en början behöfde offentliggöras, hvilken redogörelse väl icke kan tänkas hafva ägt rum utan: Aftonbladsutgifvarens vetskap och begifvande; slutligen upptäcker man, på botten af alltsammans, ett bemödande att insinuera, att Örebro möte i år, genom de deputerades förändrade tänkesätt eller arbetets beskaffenhet, helt och hållet eller till en del förfelat ändamålet. Hvad nyfikenheten angår, hvilken under tiden, sedan professor Palmblad ne skref sin klassiska betraktelse, utan tvifvel mycket lisats, kanske likväl utan att någonsin kunna fullkomligen tillfredsställas i afseende på alla intressanta detaljer,, så fråge vi: hvarföre höll ej professorn något ombud i Örebro? hvarföre infann han sig icke der sjelf? Hans vidtberömda person skulle ej hafva tagit sig illa ut vid sidan af den välkände utgifvairen af Nerikes Allehanda. Hvad åter Örebro hemligheter, beträffar, lärer väl prof. Palmblad svårligen kunnat undgå att nu veta, att hvad som utarbetats i Örebro i dessa dagar blir synligt genom pressen. För att visa, hvilken äkta klippare prot. Palmblad är uti att taga reda på hvad man i konstspråket kallar tertium comparationis eller sjelfva likheten, vilja vi för några ögonblick sysselsätta läsaren med en bagatell, som skall uppenbara, huru väl professorn besinnar, hvart han vill, och hvilken väg dit leder. Eleusinierna,, säger han, ,ansågo upder grekiska civilisationens barndom ännu såsom summan af den högsta jordiska vishet och lycka, att försäkra menniskorna om timlig och evig välsignelse. Sammaledes våra reformklubbar och 4849 års riksklubb i Örebro,. Man funderar ett ögonblick uppå, hvad med dessa rader legentligen kan menas. Genast finner man dock, att bär icke kan vara fråga om ironi, emedan det, hela vägen, varit professorns hemödande att göra Jikheterna mellan Orebromöte och Eleusinierna så påfallande och verkliga som möjligt. Han har således här fört ett rättfram språk; meningen kan biotit vera en, för att vara någon. Den är påtagligen följande: Grekland var, då Eleusinierna florerade, i barndomen af sin eivilisation; Sveriges poJitiska barndom räcker också ännu, ty den politiska bildningen har, ännu ej nedträngt till massan, hvilket man märker redan på. de billiga fordringar på allmän representatif rätt, som gjorts af Örebromännen: Eieusinierna voro på sin tid uttrycket af den tidens högsta visIhet; Örebromännens reformförslag, så litet det torde motsvara de fordringar, svenska folket om några tiotal af år kommer att äga på representatif myndighet, är dock det bästa, som härstädes blifvit uppstäldt och motiveradt. Så måste prof. Palmblad på detta ställe hafva tänkt, för att inalles tänka något; huru detta låter öfverensstämmer med afsigten med hans Ibetraktelse i sin helhet, må han sjelf se till. Med afseende på det allmänna förtroendet för Örebro möte -och dess arbete påstår prof. I Palmblad, att opinionen gjort höger om vänder (höger om) inom år och dag Man kan vara :örvissad om, att icke ens pr. Palmblad tror detta, men det måste så heta, för att värfva proselyter för konservatismen ; måhända är ock påståendet beräknadt på sjelfbedrägeri, ty hvad man vill tro, derom bemödar man sig på Jalla sätt att sig öfvertyga. Att. icke det sannt liberala parti, som dels stiftat Örebro reformIsällskap, dels sändt rade dit, ändrat sin mening, det är deraf, att öfverensIstämmelsen i de iga åsigterna mellan dem, som: vid mötet i år såsom deputerade sig infunno, var fullkomligt lika stor, om ej större, än i fjol, hvilken omständighet särdeles fästade de deputerades egen uppmärksamhet och syntes något öfverträffa deras förväntan, hvilket allt Aftonbladet ej heller underlät att omnämna såsom en anmärkningsvärd sak. Om den stora majoriteten af Sveriges inbyggare förmoda vi, -Jatt Orebromötets reformförslag, bäst motsvarar II dess önskningar; hvad åter. dem röstägaride maljoriteten vid nästinstundande riksdag kommer latt besluta i reformfrågan, det är ett problem, hvars lösning är morgondagen förbehållen, och vi tillstyrka prPalmblad att sjelf derom suspendera såväl omdöme som gissningar. Hvad helst må hända i-allra närmaste framtid, äro lvi förvissade om, och bedja pr. Palmblad vara detsamma, att Örebro reformförslag är ett ord, ) uttaladt i fåderneslandets namn och intresse, eltlanda 3