Aftonbladet – 31 augusti 1850, sida 2

en nu påbudne minimiafgifterne kunna upphöra, erski dte taxeringsmän för utskylderne till staden nåtte inom territorialförsamlingarne utses, till ett ammanräknadt antal af trettio personer, hvilka skulle ga att efter samvete och öfvertygelse, upptaga de kattskyldiges inkomster, hvarefter de nödige utgiferne borde i mån deraf mellan de skattskyldige förlelae: Då det å ena sidan icke kan anses förenligt hvarcen med billighet eller rättvisa, att de egentliga tadsutskylderna, hvilka för detta år uppgå till mer in femtio tusende riksdaler banko, och till större lelen användas för underhåll af stadens militärkomvagni, brooch hamnbyggnader, inqvarteringskostrader m. fl. dylika för hufvudstadens samteliga invånare lika angelägna behof, skola, fortfarande såom hittills, ensamt drabba borgerskapet och några å andra näringsidkare, särdeles nu sedan, genom en utvidgad näringsfrihet, de privilegier och förmåner, som borgerskapet fordom egt, och på grund hvaraf n dylik betaloingsskyldighet varit borgerskapet åagd, nästan alldeles. upphört; — samt det å den undra åter ej heller kan vara rätt, att den betydliga summa af nära fyra hundrade tusende riksdaler vanko, som till hufvudstadens drätsel nu årligen inlyter af tolag med flere likartade afgifter, de der i ista hand drabba konsumenten, utan hänseende till lennes stånd eller yrke, skall, liksom nu är hänlelsen, fortfarande förvaltas uteslutande af borgerkapet; så och då jemväl behofvet af en ordnad och nera omfattande representation för hbufvudstaden relan länge varit kändt, hafva vi nu äfven trott oss söra lika underdånigt hemställa: dels att, likasom örhållandet redan lärer vara i åtskillige landsortsstäder, för framtiden ick. blott borgerskapet utan ifven alla andra inom hufvudstaden mantalsoch ;skattskrifne eller eljest bosatte personer, hvilkas bevillning efter andra artikeln för rörelse och inkomst uppgår till fem riksdaler banko och aerutöfver, måtte, i förhållande till deras förmögenhet och inkomst, deltaga i utskylderne till staden, som säkert lå icke för någon skulle blifva af särdeles kännbar beskaffenhet; samt dels att, i sammanhang dermed, ie hitintills varande särskildte kommunealförvaltninsarne för hufvudstaden måtte upphäfvas, och i deras ställe införas en ny representation, hvilken vi rott lämpligen kunna ordnas sålunda, att de skattskyldige inom hufvudstadens särskildte territorialförsamlingar, genom val inför någon magistratsperson i förhållande till folkmängden, utsågo tillhopa sexLlio personer, som skulle utgöra hufvudstadens förmanskap, och hvilket förmanskap, hvars ledamöter borde årligen till en tredjedel omväljas, egde att ut: öfva öfverstyrelsen öfver såväl hufvudstadens drät sel som öfrige kommunala anstalter, påbjuda nödige skatter, samt mellan sig fördela vården af stadens angelägenheter. Vidare och enär genom de flere serskildte förvaltningar af stadens medel, som nu finnas, icke blot: betydlige administrations-kostnader onödigtvis bort: kastas, utan äfven svårighet för kontrollen uppstår samt både billighet och god ordning synes fordra att de skattskyldige lemnas tillfälle sjelfve revidere stadens räkenskaper, våga vi slutligen hos Eder: Kongl. Msj:t i underdånighet begära, att såväl be medliagssom inqvarterings commissionerne för fram tiden måtte upphöra, och stadens uppbörd, af hvac namn och beskaffenhet den vara må, ingå till drät selkommissionen, samt att, samtidigt med de årlig: valen till ledamöter af stadens förmanskap, och der vid de föreslagne taxeringsmännen äfven borde utses likaledes måtte få väljas nödigt antal revisorer, at genoragå och granska stadens räkenskaper, samt re sultaterne af en sådan granskning derefter i offent ligt tryck framlägga. Förvissade avt Eders Kongl. Maj:t skall egna dess: våra underdåniga framställningar den uppmärksam: het, hvar med Eders Kongl. Maj:t alltid täcks nå digst omfatta sine undersåtares angelägenheter, för blifva vi städsen Sec.