Aftonbladet – 30 augusti 1850, sida 2

synnade bans önskan. Han tröffade flickan sysselsatt med husliga arbeten. Den öfriga familjen, äfven mormodren, var frånvarande. Den sednare hade afbemtats i en förnäm dams ekipage. Äfven i dag talade Zehra om den g2mlas utomordentliga förutsägningsgåfva, likväl alltid i en ton, af hvi!ken Bernard icke kunde sluta, om han skulle anse det för allvar eller ironi. Då Zehra syntes gerna jollra med Bernard och behar dla honom som en bekant, en vän, så försvann all skygghet mellan de två unga, och då Bernard först efter rågra timmar återvände till steden, sade ban sig, att i Paris väl kunde finnas skönare, men icke någon så älskvärd, oskuldsfull och snillrik flicka, som Zehra. Fiera veckor förgingo under hvilka Bernard ofta förnyade sina besök hos zigenarfamiljen. Han erfor under tiden det egna förbållande bvaruti dess medlemmar stodo till hvarandra. Asan var en vanlig karl ur hopen, som icke skilde sig ifrån andra zigenare, hans hustru var sjuklig och bekymrade sig blott om barnen och bushillet. Den gamla deremot beheriskade alla, och hennes svärson bebandlade henne som en person af bögre natur. Gansk: ota såg Bernard präktiga ekiprger hålla i byd dns grarnskap. Då sade Zehra ait mormo dren hade besök af förnäma damer, och att ban alltså icke kurd2a få tala vid henne. Detta fann den unge mannen icke särdeles okärt, emedan den gamlas konversation sällan hörde till den angenäma. Hon klandrade honom merendels, ta!ade om hans fåfänga, hans karakterssvaghet och att, om han icke ändrade sig, skulle han aldrig komma på grön qvist. I öfrigt syntes bon ifrigt intressera sig för henom och ban visste ofta icke hvilket han mest skulle beundra, den gamlas skarpa förstånd, eller hennes divinationsförmåga, som sträckte sig ända till det otroliga. Hon sade bonom ofta just hv ac