ZILLA OCH ZEBRA ) BERÄTTELSE Ar C. v. WACHSMAN. Jag lofvar att iakttaga ertråd och med ifver egna mir åt mina göromål, sade Bernard. Men ännu en bön! Tillåt att jag då och då får besöka er och vid förefallande tillfällen anhålla om ert råd.n Ni vill, som det synes, dermed säga mig en komplimen:, svarade den gama. Er far, herr Bernard, som var en man i ordets ädlaste bemärkelse och visse att jag icke satte värde på komplimenter, kom likväl då och då och inbemtade miva råd. Ni kan äfven komma och det skall glödja mig, om jag kan vara er nyttig.n Så snar: Bernard ankom till sitt hotell, skref ban genast till ministern, att det lyckats bonom träffa den obekante och att af denne erhålla det förlorade brefvet, hvilket han bärmed öfversände. Ministerns sv:r var kallt, men höfligt. Han tackade för Bernards bemödanden och ti!lade något tvetydigt, att ban önskede att alla hans beräkningar måtte lyckas lika så väl som den hn begagnat vd denia angelägenbet. — Det bästa var, att förläniovgsbrefvet åtföljde skrifvelsen. Berrard jublade högt då han emo:tog det. Hitis bade ban ansett saken för mindre säker. Nu var han i tillfälle att blifva en rik man Redan följande dagen begaf ban sig till zigenarboningen. Han ville ännu en gång för den gamla uttala sitt fulla bjertas tzcksamhet, ville äfven sannolikt träffa Zehra, och ovisst är, om icke denna sednare omständighet mest bidrog till bans beslut. Flicken syvtes bonom i sin naivetet, med sitt sunda förstånd och sitt alltid glada lynne, så älsklig, at ban lofvade sig mycket nöje vid ett enskildt samtal med henne. Händelsen ) 8e A.B. AF 4935. 196 och 200.