Aftonbladet – 29 augusti 1850, sida 3

Han skall det. Förlita er derpå, monseigneur sade Bernard fast, Jag skall finna medel at förmå honom dertill. Som sagdt, brefvet innehåller statshemlig. heter, upprepade Louvois bekymrad. Ingen skall erfara dessas, sade Bernard kort Jag drager försorg derom., Välan då, hv Bernard, lyckas det er ati förskaffa mig brefvet, så räkna på min fullkomligaste erkänsla. På generalförpaktningen, vill monseigneur säga. Jag skall då tryggt förlita mig på monseigneurs gifna löfte.n : Ni skall erbålla förläningen, herr Bernard jag tillförsäkrar er den vid mitt hedersordv, sade Louvois, betraktande den unge mannen länge tigande; men blott med det: vilkor, att jag inom tjugofyra timmar har brefvet i mina händer. Ni ansvarar i öfrigt för — att utom ni — jag ville säga utom den, som funnit det, och ni — ingen får se brefvet. Så snart jag bar det i min hand, sänder jag monseigneur det försegladt. Ingen skall läsa det. Jag försäkrar det äfven vid min ära Godt, herr Bernardi-: Jag gratulerar er då till den fördelaktiga förlåningenn, sade ministern, med ett leende; som ,icke alldeles dolde ett hån. Det är sällsynt, att en så ung man, som ni, förstår så väl draga fördel afallt hvad tillfälligheten erbjuder. Med en något kall min afskedade Louvois den unge manren. Gifve Gud, att den gamla förbjelper mig till brefvet, apnårs blir jag skamligt blottstäld,, sade Bernard, då han åter satt i vaghen. Ministern trodde säkert, att jag redan hade det i flickan. Med en ung fransmans lättsinne log han sedan öfver den egna ställning, hvari han befann sig. Han blef först åter allvarsam då han inträdde i zigenerskans hydda.