menade Bernard. I sådant fall torde ni åt mig anförtro det; — jag säger ministern att jag funnit det och blott utlemnar det emot förpaktningskrontraktet. Han skulle då låta fråntaga er brefvet — låta insperra er i bastiljen, och låta sin slägting erbålia platsen, alldeles efter sin föresatsn, svarade Zilla. Nej, herr Bernard, på sådant sätt går saken icke för sig. Ni följer punktligt mitt förslag, eller ock förfaller hela saken., Väålan! ropade den unge mannen, jag vågar det farliga försöket.n Det skall lyckas, såvida ni icke behandlar det alltför oskickligt, sade zigenerskan. Men det är nu tid att ni begifver er till audiensen. Stadna ett ögonblick här, då ni återkommer, och meddela mig utgången.n En halftimma derefter inträdde Bernard i ministerns kabinett. Hf kände sig något förVvirrad då han nu stod ramför den mäktige mannen, hvars inflytande hos konungen väl sades vara något i sjunkande, men för hvilken hela hofvet dock ännu bugade sig, ända till jorden. Louvois hade antagit alla de behagliga yttre former, genom hvilka hans herre och mästare så särdeles utmärkte sig och hvilka gällde som mönster, icke blott i Frankrike, utan i hela Europa; euru under den glänsande men genomskinliga fernissan framblickade Mycket, som icke just kunde räknas till de sju kardinaldygderna. Ah! Se herr: Bernard!, ropade ministern artigt emot: den inträdande. -Ni önskar er säkert någon leverans för armåen i Pfaltz? Om så är, så uppfyller jag gerna er önskan. Förlåt, monseigneur, det är icke min afsigt, svarade Bernard, djupt bugande. Jag har vid förra leveransen haft mer förlust än vinst och ligger ännu i betydligt förskott., I sådant fall, aibröt ministern något kärft,