— Från Christiania berättas, att fröken Ind2betou der gifvit en konsert i frimurarelogens loka!; hon skördade stort bifall, men åhörarne voro icke talrika. Mamsell Berwald hade ankommit till Christiania och lärer äfven komma att der gifva konsert. — Aftonposten berättar, att den unge violinisten Wittig, som fått engagement vid orkestern härstädes, rest bort utan permission, sedan han lyftat sitt qvartal, ssmt framställer tillika en annärkning dervid, att hr Wittig blifvit antagen framför den talangfulle violinspelaren hr Kolthoff, som lärer varit medsökande. Denna anmärkning synes vara till alla delar skälig. Vi tillhöra ingalunda dem, som kunna gilla det skrik, som från vissa håll ständigt höjes emot utländningars föredragande framför egna landsmän vid fråga om musikaliska engagementer, ty konstens fordringar måste naturligtvis afses i första rummet, hvarvid konstnärens födelseort är en underordnad sak. Men om en utlänning af underordnad talang föredrazes framför en mera utmärkt svensk, så måste det erkännas, att sådant är väl egnadt att gifva fart åt ifrågavarande skrik; och man kan verkligen ej neka, att ell och annat sådant fall synes hafva inträffat. — Redaktionen af Bore, med hvilken vi för öfrigt haft den tillfredsställelsen att iså många fall kunna öfverensstämma, synes emedlertid bafva en apart medarbetare för allt som angår de Danska eller Siesvigska angelägenheterna, och hvilken icke tycks vara böjd att på några vilkor taga reson. Aftonbladet har nu åter blifvit uppvaktadt två söndagar å rad med en fortsatt ariikel under titeln: ÅAftonbladet tager steget ut i Danska frågan. Den första af dessa artiklar innefattade egentligen endast en förklaring, att författaren uti den andra skulle grundligt upptaga; till besvarande de frågor, som Aftonbladet framställde i anledning af ett föregående yttrande i Bore, att konungen i Danmark icke hade brutit något af sina löften till hertigdömenas invånare; och det är således till denna sednare artikel vi få hålla oss. Det är svårt att diskutera denna sak med mycken korthet, emedan man svårligen kan vidröra densamma ifrån samma synpunkt som detta skett i Bore, utan att komma in i hela den stora kontroversen, hvarom nu varit stridt i flera år. Emedlertid är det vigtigt att saken kan komma till någon hlarbet inför svenska publiken, som lika med en stor del af pressen länge derom tyckes haft en ganska oful:komlig kännedom. Vi skole i allt fall försöka inskränka oss så mycket som möjligt; men för att ej utsättas för misstankan att vilja vanställa, måste vi citera det hufvudsakliga af Bores artikel in extenso, hvilken lyder sålunda: Aftonbladet spörjer först: År det sannt eller icke, att en olika arfföljd egt rum för Danmark och Slesvig samt att denna arfföljd ändrades egenmäktigt af kung Christian VIII genom ett penndrag (i det öppna brefvet) och således genom en statskupp? Härpå svara vi: det är icke sannt. Såvida man nemligen icke med de slesvigholsteinska advokaterna vill förkasta alla historiska fakta före och efter 1460 och endast utvälja för sig detta år och ett då afgifvet olagligt löfte, som aldrig sedermera blifvit påaktadt, så måste man se och erkänna det faktum, som står oomkullkasteligt i Europas historia och statsrättsliga förhållanden, att det gamla danska: landet Slesvig, sedan någon del deraf under ogynnsamma förhållanden någon tid varit bortryckt från Danmark, åter dermed införlifvades under Europas bögtidliga garanti, och att prelater, ridderskap och godsegare, som efter dåvarande författning representerade hela hertigdömet, hyllade konunsen i Danmark såsom sin suveräne arfherre och aflade ed att vara honom och hans efterträdare efter Kongeloven hulda och trogna, att hertigen af Augustenborg, som var godsegare, aflade samma ed skriftligen och att alla embetsmän, de förnämste invånarne i städerna och på landet samt hela presterskapet aflade samma ed inför amtmännen. Sedan det Gottorpska huset, efter att hafva kommit på Rysslands thron, 4773 afsade sig alla anspråk på Slesvig till förmån för konungen i Danmark och hans kronarfvingar, har ingenting händt, som skule kunna i någon mån rubba danska kronans rätt till Slesvig. Sedan den tiden har Slesvig otvifvelaktigt hört till Danmarks Br Om det varit olösligt bundet vid Holstein, sk le det väl på samma gång som detta 1815 blifvit indraget i det Tyska förbundet, men ingen tänkte då ens derpå. Enligt det statssystem, som efter 1815 varit det gällande i Europa, har Danmark tagit vid der Tyskland slutat i norr, d. v. s. vid Eidern. Europa har icke vetat af någon mellan Tyskland och Danmark liggande stat Slesvig. 4823 förklarade det T-:ska förbundet, att Holstein icke egde någon slags statsrättsligt gällande författning. När hafva hertigdömena sedan dess kommit i besittning af en sådan statsrättslig, oupplöslig förening? Det Tyska förbundet, som blygts att rent af åberopa de slesvigholsteinska edvokaternas pergamenter, har dock med ett sofisteri, som den ömk ligaste bränvinsadvokat skulle blygas för, viljat härleda just denna hertigdömenas oåtskiljaktighet från Christian VIII:s öppna bref af 1846. Just detta öppna bref, som framkallade så mycket oväsen bland dem och mot hvilket de på det häftigaste protesterade, har det Tyska förbundet velat åberopa såsom bevis för, att det bar rätt att inkorporera Slesvig i det Tyska riket. Men hvad innehöll i sjelfva verket detta öppna bref, förändrade det med ett penndrag arfsföljden, innebar det en statskupp,? Vi svara nej och trefallt — nej. Tanken och meningen i Christian VIII:s bref och i de förklaringar, som gåfvos före och efter detsamma, är helt enkelt denna: då den danska statenbestår af tre serskilda hufvuddelar och då arfföljden oomtvisteligt är en och samma, med undantag af några delar af Holstein, i afseende på hvilka några svårigheter ännu finnas, som man hoppas att snart få undenröjda, så skall en såden förbindelse, som den, som för närvarande eger rum mellan Holstein och Slesvig, kunna fortfara, och konungen vill (icke tvungen af Dågra Oh