ert bord och er börs. Blir den sednare tom, skall ingen bekymra sig om er, man skall bortkasta den urkramade citronen och jag fruktar, Itt det icke är långt dit. Ni är på bästa väg dertill.n Bernard ville knappt tro sina öron, då han hörde Zigenerskan, hvilken han visat en väsentlig tjenst, så tala. De menniskor,, fortfor Zilla i sin förra ton, pmed hvilka ni umgås, äro till största delen ifventyrare eller dagdrifvare, ehuru flera på konsternas område omtalas med beröm. Dessa menniskor, som för er öppna taffel och er källare smickra er i ansigtet, utskratta er, då de vända ryggen. De håna den rike bankiren, som genom omgänge med konstnärer och lärda vill väcka uppseende och gälla för konstkännare. Det kunde så vara, om ni hade penninsar till utförande af en sådan mecenat-roll — ehuru alltid något löjligt vidlåder den. Men ni är icke rik; er förmögenhet har betydligt minskats och om ni icke tager en annan kosa, skall ni innan kort vara fattig. Min frun, sade Bernard stammande, jag tillåter mig att fråga er..., Hvad som berättigar mig att så tala med er,, fortfor Zilla på ettsätt, som ville hon kläda Bernards tankar i ord. Jag vill säga er det och att jag har tre anledningar dertill. Först för den tjenst ni visat mig, sedan för det outplånliga minnet af er ädle far, och ändtligen emedan jag är oroad öfver er karaktärs svaghet, hvilken, om jag icke hindrar det, skall ofelbart och innan kort ruinera er.n Min fru, sade Bernard något stött. I afseende på några af dessa beskyllningar har ni kanhända icke alldeles orätt. .. ,Jag är viss på min sak, hv Bernard, inföll den gamla kallt. Ni har något af er fars svaghet, men i vida högre grad. Er far bortkastade äfven penningar, men på ettädelt sätt.