Zn än hittils,, svarade den gamla kort. Då ni kommer lill ministern, skall han artigt emottaga er, men säga sig beklaga, att han icke kan åt er förläna förpaktningen. Par Dieul ropade Bernard leende, för att förutsäga det, fordras ingen spådomsanda.n Ni skall likväl några gånger förnya er begärann, fortfor Zilla. Slutligen afslår han den bestämdt., . Och jag träder utur templet, tillade Bernard, alltid leende. Nej, ni stadnar qvarp, sade den gamla lugnt. Ni lemnar ministern detta tomma bref-kuvert — hon tog ett sådant ur ett litet skrin, som stod jemte henne — ,och frågar honom: om ban icke händelsevis på söndagseftermiddagen, för åtta dagar sedan, förlorat ett bref i Versailles trädgård? Han skall igenkänna det och önska att återfå brefvet. Ni beklsgar då att ni icke kan vara dertill bebjelplig, emedan ni blott märkt att en man, hvilken ni väl till utseendet, men icke till namnet känner, upptagit brefvet, läsit det, stuckit det i fickan och kastat kuvertet i buskarne. Skulle ministern fordra beskrifning på mannens yttre, så säg hvad som faller er in; men skulle han uppfordra er att vara behjelplig för brefvets återfående och att efterforska mannen ni sett, så låt honom på ett godt och fiut sätt förstå, att brefvet blott kan återfås genom det d: susnent, som utnämner er till generalförpak!:re.n Förlåt, sade Bernard, ett hög:! besynnerligt förslag ... . . Men som leder till målet,, afbröt honom Zella: Förutsatt då alt jag följde ert råd och ministern lofvade mig platsen, om jag förskaffade bonom brefvet ...n Först efter utnämningen erhåller han detn, fortfor den gamla. s Ni sjelf är alltså i besittning deraf? för