oss berättigade att dertill räkna de f. gymnasiernas hrr lektorer en corps. Men bortlemnandet af inflytelsen på stiftspresterskapet är svårare; upphörandet af konsistorieledamotskapet utgör den värsta nageln i ögat. Likväl har sjelfva öfvergångsformationen äfven häruti någonting lugnande, hvilket de nu lefvande utan tvifvel inse och kunna beräkna sig till godo. De som hittills varit och ännu äro lektorer till namnet, måste, äfven sedan gymnasium upphört i ett stift, dock fortfara att sitta i stiftets domkapitel. De hafva således för sig personligen ingenting att befara i detta afseende : de förlora icke för sin del kons storialmakten. Klart är, att konsistorierna sjelfva måste undergå förändring i organisationen, då hädanefter lektorer icke vidare blifva att tillgå som assessorer. Huru stiftsstyrelserna då skola komma att bildas,tillhör regeringens omsorg och blir troligen föremål för icke alltför aflägsna förslager. Men den saken hör icke hit; och tillfälle yppar sig nog att återkomma dertill. Då vi således för närvarande nöja oss med att blott hafva generellt påpekat motståndets grunder, likasom vi å andra sidan redan periodvis fått visa det glädjande fenomenet af detta motstånds sjelfupplösning genom det högres och: bättres seger inom läroverken sjelfva: så öfvergå vi nu till ett fortsatt redogörande af skolreformens framsteg. Vi skola i detta afseende meddela det närvarande vunna förhbållandet i Wezxiö, Göteborgs, Carlstads och Strengnäs stift, deruti gymnasii sammanslående med skolan icke förut varit tillvägabragt, men:nu afgjorts; hvartill vi kunne lägga, att enahanda underrättelser från Linköping, efter hvad man spörjer, icke länge lära dröja. (Forts.)