Aftonbladet – 28 augusti 1850, sida 2

(rt an rt Rn SS nn ta Uti Söndagsbladets sista nummer läste man nemligen, under titeln Gångsätraenkan, angående le gjorda insamlinpgarna följande: Hvad som bäraf inflöt på Aftonbladets emottagningsställen redovisades den 8 Juni, men hvad som nflutit på det utdelningsställe Folkets Röst anvisat, ller direkte ingick till samma tidningsredaktion; tår ännu i denna stund oredovisadt. Vi hafva flera sånger sökt stöta härpå, men blefvo sistl. gårdag rärutinnan förekomne af enkan sjelf, som genom en annan person lät till redaktionen öfverlemna öljande skrift, med begäran om dess införande. Hvem tror väl nu läsaren den person vara, som inplemnat den omnämnda skriften (hvilken öljer efteråt och hvarpå hr Franz Sjöberg svaade med en annons i måndagens Aftonblad)? logen ainan än hr kammarjunkaren Pontin. Sistlidne fredag var neml. enkan i Aftonblalets byrå och berättade att en person på Sö: lermalm, som gifvit hennes barn små skänker, illika frågat henne mycket om insamlingarna mn. m. och då hon ännu ej kände, hvarest de medel som insamlats till följd af uppmaningen i Folkets Röst funnos, fört henne öfver sjön till Djurgården till kammarjunkaren Pontin, som rågat henne, noga skrifvit upp på ett papper och låtit personer på stället bevittna en uppsatt skrift, hvilken lärer vara densamma som ou blifvit skickad till: Söndagsbladet. För oss nar enkan sagt att hon ingalunda af egen drift anmodat hr Pontin härom, men detta är en sak ör sig: det pikanta af saken är egentligen att inna bekräftadt hvad man någongång hört säsas mera löst, att hr Pontin, utom att vara bufvudredaktör af Morgonbladet, tillika är medarbetare i Söndagsbladet, och att de tu således numera kunna sägas vara ett. — Till red. har följande skrift rörande de s. k. ;konventiklarne inkommit, hvilken, då den kan ända till ännu närmare utredande af frågan, härmedelst införes. Endast den erinran torde vid skriflen böra göras, att den förf. (—m—), som i Aftonbladet nyligen skrifvit om )Konventikelfrågan, hvarken påstått eller på förhand antagit läsaremötena i Upsala brottsliga, liksom han, för religionsfrihetens skull, naturligtvis allrahelst önskat, att ingen, hvarken af det ena eller andra religionspartiet, för sådant nånsin ställdes till åtal; men att då, såsom man sett och ser, det sker för religiorsanhängare af ewt slag, det ock för oväldens och paritetens skull bör ske för andre; hvartill slutligen kommer, att ingening tydligare och mera faktiskt kunde hafva ådagalagt den oskuld som ins:n vindicerar åt de i Upsala hållne möten, är just en laga utredning inför domstol, hvilken hr H. följaktligen icke genom sin till regeringen ingifna underd. anhållan ) synes hafva bordt undvika, helst ett sådant tillfälle varit ett af! de yppersta att under sjelfva rättegången visa religionsfriketens ställning i Sverige och ådagalägga behofvet af dess utvidgande. Den insända skriften lyder: Till Redaktionen af Aftonbladet! Uti en längre, ännu troligen ej slutad, artikel under rubrik: Konventikelfrågan, har tit. uppgifvit, att, i anledning af justitiekanslersembetets hemställning rörande konventiklar i Upsala, rådman Henschen till regeringen inkommit med en art böneskrift), hvari han undanbedt sig både åtal och: varning. Då mången häraf kunde sluta, att den , skrift, tit. nog oegentligt kallar böneskriftr, inne; fattade bevis derom, att nämnde rådman sjelf ansett de hos honom hållna konventiklar olaglige; torde epartiskheten fordra, att tit. meddelar sjelfva skriften, som lärer varit af följande lydelse: j Stormäktigste allernådigste Konung! ! 4 l J ) 4 LLA GG re dr rr uh je mean nt FER AA de RR RS SR JA I anledning af böglofl. kongl. justitiekanslersembetets den 22:dra innevarande månad aflåtna underdåniga memorial, rörande religiösa sammankomster i Upsala, vågar jag, med stöd af fem särskildt inlemnade betyg och kopgl. reskriptet den 9 Jan. 1822, underdånigst anhälla, att, enär hvarken vid berörde sammankomster föredragits något irrlärigt, eller de bållits å sådana tider, då allmän gudstjenst i nämnda stad förrättats, E. K. M. täckes i nåder förklara, att. skäl till åtal eller varning, på grund af omför-, mälda underdåniga memorial, ej förekommit. Med djupaste undersåtlig vördnadp etc. Att supplikanten anhållit;det Kongl. Maj:t täckes förklara, att skäl till åtal eller varning ej förekommit, visar att supplikanten ansett sig ej hafva brutit lag. Och ännu icke torde någon opartisk, som haft närmare kännedom, om ifrågavarande. konventiklars beskaffenhet, ens uppgifvit, än min-l, dre sökt styrka, att-de, nemligen: sjelfva konvenliklarne, stört samhällets lugn eller allmän förargelse (özuvvarov) åstädkommit,. Hvad konven-): tiklarnas fiender och förföljare medelst en rusig och ! s L genom lögnaktiga framställningar upphetsad pöbell: olagligen företagit sig utanför konventiklarna, kan naturligtvis ej till last läggas dem, som helt stilla: deltogo i andaktsöfningarna.) Då nu närlagde tryckta afhandling (JM 2 af tidskriften Kyrka och Stat) innefattande en utredning. af lagstiftningen rörande konventiklar, ådagalägger, att författningarne om dem blifvit, genom 46 regeringsformen, modifierade (?) sålunda, att endast del konventiklar äro brottslige, vid hvilka företages något sådant, som störer det allmänna (samhälls) lugnet (repos public) eller åstadkommer allmän skandal); så bör ej heller bestämdt antagas, att konventiklarne varit brottslige om än åklagaremakten sådant uppgifvit. Endast domaremakten eger lagligen förklara en handling vara brottslig. — I händelse de, som hålla konventiklar då ej allmän gudstjenst å stället förrättas, skulle anses derigenom föröfva brott, hade regeringen icke kunnat sådant i Skellefteå tillåta på sätt skett genom kongl. reskriptet den 9 Jan. 1822; ty regeringen kan ej lemna tillåtelse att någonstädes i riket föröfva lagbrott. Och alldenstund konventiklarne i Upsala hvarken hållits under den för allmän gudstjenst i staden bestämda tid, ej heller blifvit förrättade medelst ,the vanliga sönoch helgedagars texters predikan — och uthläggande, böners och nya bönesältts förklarandep, hvilken omständighet, enligt konventikelplakatet, utgör ett kännetecken å sådana and liga sammankomster, som äro brottslige; torde omdömet, huruvida Upsala-konventiklarne varit stridande mot lag, böra suspenderas åtminstone tilldess ) En anhållan till reg:n om att ett ifrågasatt åtal eller en varning icke måtte ske, kan väl alltid i: benämnas en art böneskrift (såsom ÅA. B. kallat den), utan att dermed säges att supplikanten, erkänt sig brottslig? (Red:s anm.) ) Eijest skulle sammanträden af hvad art som heldst, t. ex. helt anständiga dansnöjen, spelsällskap, politiska .klubbar, Kalasersm. m; anses störa sam-. hällets lugn om någre sådane sammankomsters ! motståndare ville sarsla en hon löst folk, och der-. med störa lugnet utenför lokalen, dei samlingen skett. (Ins:s anm.) ) Anstötp d.v.s. det som sårar den religiösa käns lan eller såsom ondt exer net förleder till synd KAR