mm —— —— — — — Redaktionen har fått sig tillsänd och meddelar med nöje nedanstående artiga berättelse om en händelse vid den kungliga familjens resa genom Westergöthland: Då tidniovgarne, hvar ifrån sine orter, haft att omtala de feter, som vid konungafamiljens sista resa genom landet, varit anställde till dess ära och förlustelse, torde äfven förtjena omnämnas en liten fest af egen art, som vid Forsviksbruk i Westergölhland gjor es för att roa de böge resande. Då fartyget, hvarpå desse färdades, ankom till Forsviks sluss, upptågade på kanalbanken Forsviks folkskola, bestående af ourukring 80 gossar och 30 flickor med sin lärare i spetsen. Gossarne voro klädde i hvita underkleder och blå surtouter med hvita axelgehäng och epåletter samt försedde me. gevär, uti hvilka kasserade blankskurade gevärspipor biifvit insatte. Flickorna, som gingo i förtruppen och bildade musiken, voro alla hvitwläd e och på bufvudet prydde med blomsterkransar. Truppen gjorde halt och front framför fartyget och under det detta höjde sig i slussen uppstämdes folksången, derefter gossarne visade prof på sin skicklighet i exercis och vändningar, dervid de röjde en säkerhet och liflighet, som sällan anträffas hos allmogens barn; och utfördes allt med en sådan ordning och tskt, att det väckte alla närvarandes beundran och de kongl. resandes synnerliga uppmärksamhet och belåtenhet. Hela den lilla tillställningen, så obetydlig den än må synas, v cker dock eftertanken på folkskolan, och de välger ingar den redan medfört semt de förhoppningar den bär i sitt sköte. Ins., som vid en nyligen förut anställd examen med samma folkskola haft tillfälle höra barnens framsteg ilssniog och förståndsutveckling, — hvilka framsteg voro desto mer oväntsde, som de skett på den kor:a tiden af ett balft är, hvarunder skolan varit till, —, kände sig, under de vexlande profven på läsning, sång, exercis, marcher och kroppsöfningar, mer än vanligt upprymd af så väl barnens kunskaper samt deras glada, lätta skick, som lårarens satt att sina lärjungar behandla. Ins. tror att läraren i denna skola på ett -anska lyckligt sätt löst folkskolans uppgift. Den tid torde komma, då vi, för att värna våre hem och vårt fådernesland, bhöfva gå man ur huse. Det blefve då icke med båfvan och en skygg ovan:,som ynglingen grepe till geväret, om ban från barndomen vänt sig vid dess handterande, och hberrar militärer skulle ej då behöfva månader för att inlära de beväringsskyldige någre vändvingar och handgrepp. om dessa inhemtats under barndomens lekar. Med ett ord: insändaren tror, att folkskolans uppgift är, att barnen i den bildas till både själ och kropp till duglige medborgare, och prisar den bygd lycklig, som funnit en sådan lärare, som Forsviks bru-. Han är son till riksdagsfullmäktigen komminister Hardin från Wermland och hans namn Johan Hardin. Vän af folkskolan.