Aftonbladet – 26 augusti 1850, sida 2

furt a. M. och hafva sina sessioner den 22,23! och 24 dennes. ÖSTERRIKE. Kejsarens födelsedag, den 18 Augusti firades i Wien med klockringning och kanonsalut, men den väntade allmänna amnestien och belägringstillståndets upphäfvande uteblefvo deremot till folkets stora missnöje. Den 15 installerades furst v. Schwarzenberg såsom erkebiskop af Prag. Flera tyska tidningar berätta sammanstämmande från Wien, att österrikiska trupper skola komma att intervenera i Holstein. Ehuru dessa uppgifter synas mindre sannolika, anse vi oss böra meddela läsaren en af dem, som förekommer i Hamburgerkorrespondensen, och är daterad Wien den 46 Aug. Armekåren i Bregenz skall hafva erhållit ordres att med jernvägsträngen, öfver Hannover och Hamburg, i förening med förbundstruppernas tionde armeåkår, inrycka i Holstein, för att, enligt hertigdömenas fördrag med kronan Danmark, skydda dessa i deras rättigheter. Guvernören öfver förbundsfästningen Mainz, erkehertig Carl, erbåller högsta kommandot öfver de 50 å 60,000 man starka förbundstrupperna.v Samma tidning meddelar rörande det mindre rådets inkallande följande: ,Wien den 13 Aug. Lloyd försäkrar i Jag, satt österrikiska regeringen redan har beslutat det mindre rådets inkallande. Frankfurter Plenum, som blott väntar på Österrikes svar, skall väl derefter snart konstituera sig såsom förbundsdag., Osterrikiska sändebudet i London, hr v. Koller, har fått befallning att underteckna det sista londonerprotokollet, med förbehåll af de! tyska förbundsrättigheternas bevarande. Flera tyska blad omnämna en not från grefve Nesselrode till furst Schwarzeoberg, hvaruti den förre meddelar den sednare det vänskapliga rådet, att icke påyrka förbundsförsamlingens återställande i dess förra form, då densamma blifvit af furstarna sjelfva upplöst, och återvändandet dertill medför faran af en revolution. ITALIEN. I alla piemontesiska städer hållas sorgefester till den aflidne handelsministerns ära. I Turin gäste det ännu. Den 13 Aug. voro starka folkskockningar utanför dominikanecklostret. Några egentliga oroligheter föreföllo likväl icke. Gäsningen tyckes sträcka sig ända till Livorno och Florens, der man den 16 d:s befa-; rade demonstrationer, hvadan samtlige trupper då voro konsignerade och starka österrikiska patruller genomtågade gatorna. Bianchi-Giovini, hufvudredaktör för tidningen Opinione i Turin, hade på österrikiska regeringens trägna uppmaningar slutligen af sardinska inrikesministern Galvagno blifvit antydd att lemna landet, för sina anfall på österrikiska regeringen, som i denna sak understöddes af den franska. Giovini tog då sin tillflykt till den engelska ministern, hvilken erbjöd honom en befattning inom engeiska legationen, så att den förvisade mannen ännu: är qvar i Turin. I Sardinska regeringen har i anledning af de sednaste händelserna i Turin erhållit en ganska allvarsam not från Rom, hvari kardinal lAntonelli förklarat att den piemontesiska lagen laf den 9 Aug. förnärmar kyrkans rättigheter, alldenstund verldsliga makten här utan den heliga stolens bifall tagit sig för att förändra kyrkliga disciplinarlagar. Den heliga stolen begär derföre upprättelse utaf konungen af I Sardinien. GREKLAND. Athen d. 6 Augusti. På några få dygn hafva oväntade och följdrika händelser inträffat härstädes. Efter en stormig ministerrådplägning lingåfvo ministrarne Londos och Ch: ysogelos sin afskedsansökning. Anledningen var majoritetens beslut om ett lagförslags framställande hos kamrarne, enligt hvilket drottningen skulle förklaras för regentinna, om konungen vore genom frånvaro eller sjukdom hindrad från att föra regeringen. De afgångna ministrarne menade Ideremot att ministerrådet vore i det fallet den naturliga innehafvaren af kronans prerogativer. Afskedsansökningarne beviljades genast och hr Deligianni, grekiska sändebudet i Konstantinopel, hvilken för några dagar sedan anländt ill Athen, fck sig tills vidare anförtrodd de begge I ministrarnes funktioner och har för ögonblicket ej mindre än fyra portföljer, nemligen för lutrikes ärenderna, justitie-ärenderna, finanserna och eckleiastikärenderna. Förslaget kunde nu framställas för första kammaren, som följande dagen, den 3 Augusti, antog det enbälligt och utan diskussion; hvarefter det genast skickades till senaten, som följande måndag äfven antog det, ehuru efter votering och med 30 röster emot 7. Deligiannis hade från Konstantinopel medfört ett med grekiske patriarken i Konstantinopel afslutadt konkordat, hvilket af konungen undertecknades, och härigenom är Helleniska kyrkan i Athen nu jemlik i rättigheter med den stora grekiska kyrkan i Konstantinopel. Som den bestämda tiden för den heliga synodens i Athen förnyarde i detsamma inträdt, skedde denna förnyelse nu, och ko nungen utnämnde biskopen i Attika till synodens president för lifstiden. Det förra kongl. ombudet hos synoden, professor Menussis, endtledigades, och synodens sekreterare, arkimandri ten Farmakides, ersattes genom den från Konstantinopel återkomne arkimandriten Misail Apostolides. Flera biskopsutnämningar vän tades. Omedelbart efter alla dessa brådstörtande förändringar spridde sig den nyheten att konungen ärnade i öfvermorgon, den 8, lemna Athen och Grekland och resa till Bäjern, pi behof afy — som ett ministerblad uttrycker sig — andlig och kroppslig hvila, om hvilken högst densamme anser sig förvissad i det länge saknade hemlandets klimatiska bebag (A!p-! landet Bäjerns mot hösten!) och i omgänget med de H. M:t så kära anförvandter. —— ee ETARRFRTTTE FT ÄRE TR