förbi och hoppas då få meddela er, att polislöjtnanten villfarit er önskan., Godt,, fortfor den förra, jag ber er då skänka mig en minut; kanvända kunde jag gifva er ett råd, som vore nyttigt i afseende på den sökta generalförpaktningen. Den unge mannen syntes öfverraskad, men log ovillkorligt vid tanken att han af en gammal Zigenerska skulle erhålla instruktioner, som kunde gagna honom hos ministern. Denna tanke undföll icke Zigenerskan. Förlåt en gammal qvinna, sade hon kort, att hon tilltror sig kunna meddela råd i saker, hvilka ni ostridigt bättre förstår. Förnäma hofherrar och damer besöka mig likväl ofta, ehuru äfven dessa veta allting bättre och icke behöfva råd. De göra det blott för att med mig drifva gäck, som de säga — och så kan ju äfven ni göra. Vid bestämd timma är jag bär,, svarade Bernard. Tillåt mig dock en fråga: Skulle icke afseenden på er familj, äfven på er tilltagande ålder göra en bättre boning nödvändig? Och i sådant fall ... Jag tackar er, hr Bernard, afbröt honom Zigenerskan kallt, men jag ber er tillika att icke vidare tala om den saken. Vi hafva hvad vi behöfva och hvad vi önska, och det är skilnaden emellan oss och de förnäma. Då hon i detta ögonblick höjde sig något ifrån stolen, så ansåg den unge mannen det för en antydning att taga afsked. Helsande den gamla, lemnade han hyddan. Då han steg i vagnen såg han Zebra, med zittran på armen, i begrepp att anträda en vandring. Han märkte ånyo, att flickan i sin nätta drägt var oändligt täck. Hvarthän, mitt vackra barn ? ropade han till henne.