ganska förnuftig befallning och :ingenting lättare än att kasia den fula baracken öfverända och åter uppresa den på längre afstånd vid första bästa åkerren, under första bästa träd. Så är det visserligen; men, herr Bernard: framföre denna hydda har jag trettio år sett solen uppgå och på mina knän afbidat denna stjerna likt en gudom, uppstigen i mitt folks aflägsna hem. Ur en sådan hydda drog jag som flicka, för att med zittran på armen genomvandra Frankrike, men jag vände alltid tillbaka till den. I den äro äfven mina fem barnbarn födda. Ser ni, herr Bernard, detta är anledningen, hvarföre jag icke så lätt kan bortkasta vanans fjättrar, icke u an smärta kan se den gamla hyddan förstöras. I zigenerskans ord låg en blandning af bitterhet och smärta. Hon syntes i sin innersta själ gripen af dessa känslor, och ehuru hon bemödade sig att synas kall, rörde sig dock hennes magra bröst våldsamt och hennes röst darrade. : Då ni nux, fortfor hon efter en paus, bor i samma hus, som herr de Villarceaux och, som jag vet, är med honom nära bekant, så skulle det vara mig kärt, om ni kunde förmå honom att återtaga befallningen om: hyddans nedrifning. Det skall otvifvelaktigt ske, inföll Bernard lifligt. Ännu i dag, genast vid min återkomst, går jag till honom. Jag är öfvertygad att han icke skall göra ringaste svårighet. Detta förutsätter jag så mycket snarare, som han är skyldig mig en betydlig summa och icke lätt kan vägra mig något. Har ni penningar att fordra af Villarceaux? Er far skulle icke lånat honom. Mannen är en slösarex, sade zigenerskan, uppmärksamt betraktande Bernard. . Visserligen har jag derigenom handlat något lättsinnigt, svarade deune. I dylikt afseende