Aftonbladet – 24 augusti 1850, sida 1

Lifsförsäkringar. Till de för menniskoslägtet mest välgörar: le anstalter räknas förnämligast Lifsförsakringar, och intaga ett högst vigtigt rum. Om deras anlitande i Sverize hittills icke varit särdeles allmänt, så är orsaken dertill, att publiken för litet är underrättad om dessa inrattningars vil kor och fördelar. I England är dessa inrättningar längesedan allmänt och nationellt. Ifrån högsta Lorden och Prinsen af riket, ända ned tili Fabriksar etaren, hafva nästan alla försäkrat sitt lif, om icke högre, åtminstone ör en summa, tillräcklig att betäcka beuxrafningsomkostnaderna. Äfven i Tyskland hafva lifstörsäkringsbolag sjort förvånande framsteg, såsom man -fven utaf räkenskapsberattelserna från Janus-bolaget i Hamburg kan inhemta. Sverige torde icke komma at stå tillbaka, så snart publiken blifver mera invigd i förmånerne och de 1iberala beräkningarme hos detta bolag, och derjemte vunlit den fasta öfvertygelsen, att försäkrade kapitaler i alla händelser skola en gång utbeta:as. — Då Lifsforsakringsbolagen räkna på de inkommande premieinbetalningarne icke blott ranta, utan äfven ranta på ränta, hvilket för len enskildte icke ar möjligt, så förskaffa de sig medel, cke endast till utbetalning af de belopp, som åro försärade för li stiden, vid tidizare intraffande dövisfall, utan äfven för ålla forsäkrade summor. De flesta finna premierpna ännu vara mycket höga, hviltet likväl icke är fallet; ty om man tager tavedlerna af Janus Bolaget i banden, så finner man, att en 26-åriz person för 100 Rars försäkringssumma har att betala årligen 2 Rir, för 1000 Rdr: såleses 20 Rur. Dessa 20 Rir vehöfva icke betalas på en gå g, utan man kan erl-gga dem uti yqvartal och månatliga terminer. För så ringa afgifl kan man således förskaffa sig trosten at bafva forsorjt de efterlefvande, i fall döden oförväntadt skulle infinna sig — och dessa afrifter, skulle icke hvar omsorgsfull familj fader kunna undvara dem? Saker!iigen. Deltazandet uti litsförsäkringar torde äfven uti Sverige wlifva allmänt, och mängen tår mindre torde då komma at: flyta och mången familj blifva befriad från bekymmer, sorg, nöd och elande. Må hvar och en i sin kre!s bidraga till uppnåendet af dessa inrättningarståsyftade ändamäl, och ban torde förvärfva sig tacksamhet af månrpa familjer, och tillfredsställelse öfver aut bafva versat det ad!a och goda.