Man har åter börjat upptaga, eller rättare, man; tyckes aldrig vilja nedlägga den gamla taktiken, att tala om komplotter och försåt mot allmänna ordningen. Detta prat, eburu så gammalt och utslitet att det är alldeles utan verkan, användes dock alltid med förkärlek af vissa ordningskoterier. Stundom hör man talas om den förfärligt tillämnade statskuppen; en annaq gång är det barbarerna, som äro sadde på marsch till Frankrike, och alltid hotas man raed den röda insurrektionen. Det bästa är, att sedan partierna gemensamt användt dessa skrämskott mot republiken, utan att dermed vinna det ringaste. så begagea de dem nu mot hvarandra. Dylika fantasibilder, hvilka förr fyllde spalterna i tidningen Le Napolton,, hafva nu öfvergått till Assemblee Nationale, som för några dagar sedan fenn för godt stt annoncera det en conspiration mosrtagnerde ska!l vara förberedd att utbryta under församlingens prorogation. Det tyckes dock som hads Elyse börjat !ugna sig och inse att hvarken folkst konspirerar, barbarerna hota eller medborgarkriget står för dörrn. Allt sådant är endast fanto mer, till hvilka några dolda önskningar eller några flyktiga chimäårer gifvit anledning. Det är numera endast partierca som imot hvarandra betjena sig af kotelsen om den röda fanan. Republiken, försatt utom scenen, är blot en stilla åskådare. Hennes egra vänner hafva varit nära att förlora henne, men henu:s fiender hafva frelst henne mer än en gång.