bekanta sjuttiotvåan. Men huru många flera gånger hafva icke dessa stånds bemödanden till mothåll varit förgäfves? Man besinne, att alla anslagsfrågor, deri två stånd stadna mot två, skola afgöras i förstärkt statsutskott. Men vid valen till detta utskott kan man vara fullt öfvertygad, att åtminstone hädanefter de två främsta ståndens val alla blifva hvad man ironiskt kallat renhåriga,. Naturligtvis söka Borgareoch Bondestånden då äfven att för sin räkning välja pålitliga medlemmar, som skola kunna göra motstånd om det gäller. Men det är vida svårare att göra ett sådant urval från ett mindre antal och bland till en del förut okända, än på riddarhuset och i Presteståndet, der cheferna redan på förhand till punkt och pricka känna de sina; och chancen är således vida större, att vid voteringarne kunna med bvarjehanda medel draga en eller annan borgare eller bonde öfver till den motsatta sidan, än tvärtom. I detta afseende åtminstone tyckes det, enligt hvad tabellerna visat, att detdemokratiska elementet ingalunda kan blifva sämre enligt det hvilande förslaget, än för närvarande. Detta är emedlertid en punkt, som visserligen kräfver ett noggrannt öfvervägande; ty det bör noga märkas och kan icke för ofta, nej icke nog ofta upprepas, att ett folk aldrig kan vara tillräckligt på sin vakt emot de styrande, så snart det gäller att bevilja endera af de två sakerna: makt eller penningar till denna makts utöfning. Det är också derföre, som Aftonbladet tagit sig friheten uppmana kollegerne, att närmare pröfva de probabiliteier, som kunna visa sig i afseende på utslaget af valen; men detta bör ske icke endast med svassande deklamationer, utan med faktisk undersökning; och vi förnya hvad som yttrades i Örebro, att om en sådan undersökning skulle leda till det resultat, att löntagareiatresset skulle komma att få samma öfvertag vid den votering, som enligt förslaget skall ega rum i båda kamrarne rörande anslagsfrågor, som för närvarande eger rum genom de privilegierade ståndens majoriteter och utskoitsval, så attrepresentationen fortfarande komme att hufvudsakligen blifva en penningebevillningsmachin, så kunde intet vara sämre än att antaga en sådan förändring; ty likasom regeringen kanske i det hela litet frågar efter ständerna annat än för att få penningar, ut:n. i öfrigt betraktar dem såsem en besvärlig börda, likaså är det representationens främsta pligt att tillse, det icke en skilling onödigtvis tages ur folkets fickor: en pligt, som den närvarande representationen, ty värr, blott alltför ofullkomligt varit i stånd att uppfylla. Exempelvis, och för att gifva en anled-. ning till vidare undersökning, vilje vi näm-; na, hurudant förhållandet härutinnan förekomner oss att ungefärligen böra utfalla. Under den förutsättning, som alltid utgör hufvudvil-: koret, att den medeibara valafdelningen kan disponeras af det demokratiska elementet, förefaller det oss, att proportionen af dess. representanter kan blifva ungefär densamma som nu i Bondeståndet, 3,:delar mot Y,:del, i; städerna minst lika mot lika, och öfre val-afdelningens jemväl 3;:delar mot Y,:del, men åt, motsatta hållet, samt att båda sidorna skulle väga ungefär hka inom den öfre kammaren. (Man erinrar sig nemligen, att valnämnderna, som utse öfre kammaren, bestå af 30 för hvarje distrikt, 12 från hvardera afdelningen på Jandet och 6 från städerna, hvarföre det bör kunna antagas, att resultatet der skall åtminstone kunna väga jemnt, oaktadt de absurda valbarhetsvilkoren). Räkningen kunde då, suppositionsvis, ställas som följer: Ofra kammaren . . . . . . 60 mot 60. Nedra kammaren, medelbara afdelningens . . . . . . 33 17. Städernas . . . . . . . . 10 10. Omedelbara afdelningens . . . 12 38. Summa 135 mot 125. Det är gifvet att förhållandet för hvarje fall måste förändras; hufvudsaken är, huruvida grunden för beräkningen i det hela är riktig. Skulle detta vara fallet, så finner man att förhållandet meilan 135 och 125 såsom medeltal ger en vida bättre chance än för närvarande, att beviljandet af de allmänna behofverna komme att bero af en fri pröfning och icke af en på förhand disponibel majoritet. Detta är en sida af frågan, som åtminstone ej bör kunna afspisas med blott en fras, då vårt ändamål med dess framställande en dast är att få den betraktad på alla sidor, men på ett ärligt sätt. i Då ändamålet med denna uppsats varit att hufvudsakligen afse det praktiska, och att undersöka, huruvida något slags moralisk betänklighet kan finnas för dem, som lika med oss, skulle önska en mera radikal reform, att likväl kunna lemna sin röst för det hvilande förslaget, i fall beräkningarna äro grundade, sål! ämna vi icke uppehålla oss vid hvad Örebro tidning yttrar om bördsbegreppets, realiserande genom bondeståndets representation, m. m. -Om Örebro T:s redåktion sjelf gör sig mödan att tänka litet närmare på innehållet af dessa ljudande uttryck, skall den utan tvifvel inse huru litet deri finnes ej blott af reson utan äfven af sammanhang. j Å E c s t A i S s E Konventikelfrågan. (Forts. fr. MI 1953.) Det heter i den tllförardnada sasaringane han AA a mn