Aftonbladet – 22 augusti 1850, sida 3

ken; det låg deruti någonting högst trefligt och förbindligt. Hans drägt var efter nyaste mode och i detta afseende något öfverdrifven, ty den med spetsar kantade halsduken, äfvensom manschetterna, voro af ovanlig längd. Man hade, om den benämningen då existerat, kunnat kalla Samuel Bernard en dandy af högsta fullkomlighet. Gästerna liknade i detta afseende värden mer eller mindre. Blott en man, som satt vid Bernards högra sida, framställde ett enkelt och till drägten nästan torftigt yttre. Samtalet var högljudt, vinet hade icke för felat sin verkan. Ingenting kunde alltså uträttas,, sade till värden en korpulent och rödblossande man, i hvilken man genast upptäckte gourmanden, det var likväl obegripligt! Jag hade, så varmt, som man kan vänta af en bror, rekommenderat er hos herr de Vismenil.s Sora jag sagt er, herr dEibene, svarade värden; herr intendenten sade mig ganska artigt, att han icke kunde gifva mig den lediga receveurgeneralbeställningen, emedan någon anbållit om den, hvilken ministern monseigneur de Louvois förordat såsom en man af utmärkta förtjenster. Hans förtjenster bestå i en väl fylld börsx, inföll komponisten Lully. Man bör icke förtänka br de Vismenil, att han känner sympati för en sin like. : Jag gör det icke heller, sade Bernard 1eende. Hvad jag dessutom af egen böjelse och drift företeger, misslyckas alltid. Allt godt, som träffar mig måste komma ifrån yttre impuls. Så bestämde mitt horoskop, som den berömde astrologen Desroberts en gång för mig ställde och som hittills aldrig slagit fel. Ahl ropade chevalier TElbena. Huru kan! ni tro på en sådan fabel? Horoskopställandet