Aftonbladet – 22 augusti 1850, sida 2

enn RR RR RR RR rn RR RR RR mörka ögon strålade som af eld och i hennes äkta österländska drag såg man de tydligaste spår efter fordom utmärkt skönhet. Ehuru bon satt i en groft tillhuggen ländstol, i torftig ehuru snygg drögt och med de giktsjuka jötterna inlindade i mattor, så fanns dock i hela hennes väsende någonting öfverlägset. Denna gamla qvinna var mor till den yngre och tycktes vara hela familjens berrskarinna. Äfven mannen, som just inträdde i tältet och kastade en säck med hvarjehanda verktyg bredvid härden, helsade henne med djup vördnad innan han vinkade åt sin hustru. Nå, Asan, vi stadna väl qvar?, frågade hustrun, under det att hon med en träslef öste soppa ur kitteln och räckte mannen, som tagit plats på jordgolfvet. Måtte blixten splittra detta olk! svarade denne. ,Du vet, Zilla, fortfor han, vänd till svärmodren, att jag i förrgår blef kallad till bankiren Bernerd, för att fördrifva råttor ur hans hus. Då jag erfor, att polislöjtnenten de Villareeaux bor i samma hus, tänkte jag: här kan jag göra två saker på samma gång. Nikör veta, att den sednares hästar slå isarmma stall, som hans värds. Under förevändning att der leta efter råttor, trycker jag hastigt en spiknubb in i hofven på hans bästa ridhäst. Följande dagen, då jag kommer för att efierse de förgiftade råttkakorna, skall man åt mig arnförtro den fame hästens kurerande och jag får då kanhända till fälle, att tala med polislöjtnanten. Tänkt och gjordt. Knappt hade jag inträdtistallet, förr än polislöjtnanten infann sig i egen person och frågade mig, hvad som föranledt hästens lamhet och om den vore svår att häfva. Eh jag antog en betänklig min och framställde det onda som ganska farligt, försäkra 2 jag honom dock, att genom en skicklig operation och användandande af ett bepröfvadt läkemedel skulle hans älsklingshäst snart blifva åter