Aftonbladet – 22 augusti 1850, sida 2

BB OOHHJ— EE nade den yngre qvinnan. Man kunde gripa, fängsla 0ss.n Tror du det? fortfor modren föraktligt. Det fängelse, hvaruti man inspärrar mig, är inhu icke bygdt. Det skulle, om det skedde, se lika tomt ut i mitt hufvud, som i edra. Sade du icke Asan, att polislöjtnanten bor i bankiren Bernards hus ?, Ja, vid Rue neuve Croix des petites champs, nummer nior, svarade zigenaren. Var icke hans far en viss Charles Bernard, som förut egde huset? nAlldeles — och det var en rik man. Sonen skall äfven vara det; men en glad, modern herre, som gerna vill väcka uppseende och mycket omgås raed förnäma herrar. Han och hans hyresman äro de bästa vänner I verlden, och betjeningen sade, att det kommer sig deraf, att bankiren lånat herr de Villaraceux penningar. Han skall stå vackert på krita i Samuel Bernards böcker. Vi lemna icke denna bydda! yttrade nu zigenerskan i fast ton. Zehran, sade hon till den unga flickan, sin dotter-dotter, tag hit det svarta skrinet. os Fiicken gick igenom en sidoingång in i hyddan, hvilken omedelbart stötte intill tältet. Hon återkom med ett med svart läder öfverdraget och med messing beslaget skrin; den gamla öppnade det med en nyckel, som på ett svart bend hängde omkring hennes hals. Skrinets nehtll var gamla förbleknade sidenband, af ien gulnade papper, en virkad silkesbörs med (04 guldmynt, några guldkedjor och ett par af äkta stenar strålande ringar. Juvelerna afstucko så starkt mot det yttre hos den som höll dem handen, att om en polisbetjent varit till hands, skulle ban icke dragit i betänkande att taga dem i beslag såsom orättfånget gods. . Sedan zigenerskan en stund sökt i skrinet, upptog hon och invecklade något 1 en linne