Aftonbladet – 21 augusti 1850, sida 2

ör i det följande. (Forts.) MILITAR-AFDELNING. (Iasändt.) Vågra ord med anledning af en i Kri,svetenskapsakademiens Tidstrift integen artikel, omM reorganisaiionen ef ariilleriets undervisningsverkn al Z. och vbetraktelse deröfver af J. A. H. Då det i en meninesstrid lika väl som i varje annan, icke envig-skamp vsrande strid, ir fullkomligt loyalt att sisom buudslörvant begagna hved som i sådant sfseende sig kan erbjuda, har jag ansett för mig tiilständigt att såsom slöd för mina i denna tidning redan illkännagifna åsigter om felaktigheten af det högre mititärläroverkets på Marieberg nörvarande organisation, åberopa den med signaturen Z undertecknade artikeln, i sist utkomna häfte af Krigsvetenskapsakademiens Tidskrift. Eburu det för mig är fullkomligt obekant, bvem den person är som står bakom den anförda initialen, har jag likväl trott det icke kunna misstyckas, att jag i Sveriges mest lär sta tideing giver ytterligare offeutlighet åt hvad som redan i tryck förekomst, då min sfsigt härmed endast varit, att gifva den största möjliga publicitet åt en artikei, hvaruti verklig sakkännedom, sundt militära asvgler och klar framställning, på ett berömvirdt sätt r.ckt hvarandra handen wid bebandtiingen af det vigtiga ämnet: artiliericfficerares theorttiska bildning, så ordnad och bott så till vida utsträckt som för den praktiska undvändbarheten är af nöden. Efter det sålunda uttalade omdömet öfver den berörde artikeln, kan för mig ej något anpat återstå, än att ordagrant reproducera densamma: Under förutsättning f att urspruvpliga ändamålet med artitleriets kögskola på Marisberg varit att bilda vapnets ucga officersre tör kriget, måste det medzeifvas, aut detta ändamål pumera förlorats ur sigte, i det man gjort medlet till bulrudsyfe. Vid börjen af detta årbundrade råade bist på rödtorftig theoretisk biltning inom vapnet. DÅ, Såsom ännu, var artilleriet på Värfvad 10, otred garnisons:jensten i städer och på fostningar, hvilket åliggande kräfver andra förmågor, avdra jatlenheter än dem, som behöfvas för e:t rationelt odlande af vetenskapernas sträfva jordmån. Vår armå låg dessutom utan uppehållifalt. Inter arma silent scientie De djupsinniga räknesäit, som artillerivetenskoperna uppsiälla, komma så sällan i behof under sådana förhållanden. Det ifrågakommer i krig, att kunna marschera, att vårda materiel, smmunition och anrspann, att iståndsätta hvad härutinnan tarfvas, att tillse och draga försorg cm siu foik och dess behof, någon gång att bygga ett fältverk, slå en brygga eller skottställa en tagen kanon, mera sällan att brösta af och chargera, men då alltid efter gifna praktiska och enkla reglor. I föstningskriget kunna väl standom förekomma uppgifter, för bvilka beräkping lemnar den lättaste lösningen, men man äger äfven då vanligen erkla formler derföre; kan man ej reda sig med dem, så hjelper man sig dem förutan, och kommer vanligen till temligen goda svar, efter några försök på måfå och iaktisgande af deras utslag. Hufvudsaken är, att materislen är god till konstruktion och hilbarhet, somt att artilleris!erne äro hemma i dess proktiska användande. !minstore har man i alls tider ganska ofta måst reda sig, den teoretiska visdomen förutan, ty de lärde, i elcr utom ledet, äro sällan till hands, der krigs-äskan dundrar. Men krigen upphörde. Det blef sf nöden, stt ersätta de brister i materielen, som fälvågen förorsa kat. Den erfarenhet, som i dem förvärfvats, skulle då göra sig gällande; då man behöfde ej allenast fullständiga, utan äfven nygöra sin materiel, S måste konstruktörer framkallas — och då blef behofvet af grundliga artilleri-kunskaper käppbart. Åregirigheten, som ej längre på slagfältet hade tillfälle att bryta sig väg, måste uppsöka ett annat fält att utmärka sig på. Kunskeper och bildning hafva i alla tider haft sin ära och gifvit sina inoehafvare avseende. Da behöfdes i fredstider inom vapnet; det var naturligt att de också skulle begärligt omfattas som en utväg att bibehålla och förvärfva, för vapnet och för hela ståndet, utmärkelse och aktning äfven under fred. Andra länder föregingo oss dessutom med exempel. Vårt land her täflet med det öfriga Europa, under berömliga sträfvande i samma rigtning. Vårt ertillerivapon har, under särdeles 0lgycnsemmare förhållanden, håll temligen jtmMna 8teg med do länders, der goni-vapnet, endast sisom sådant, främst blifvit omhuldadt. Det har förvärfI vat bildningens ära och det har bibehållit det anseende inom semhället, som kriget ej mer kunde ka. Moriebergs läroverk har största andelen i e Måtto läroverkets stiftare och hens