Aftonbladet – 19 augusti 1850, sida 2

De resande fördes bort med ångans hastigaste fart; nämnde bro låg bakom oss. Då vi kommo öfver fioden och begynte fördjupa 0ss en mörk och tät skog med omvexlande barrträn och kastanier, börde jag en resande icke långt från mig säga: SVi ha en mormon ibland oss.o En mornon! Jag spetsade öronen. Jag skulle så!edes få se en st dessa lärs röeNtar fanati I ker, som man talat så mycket vudv vu, uclj som man likväl känner så litet tilll En annan resande svarade den första med en liflig fråga, som vittnade, att hans nyfikenhet var lika stor som min: Hvar är mormonen då?, Net vet jag icke.x Hvad!s utbröt en tredje; ohafva vi en af dessa kältringar här i vagnen.n Ja, så har man sagt mig.n Vi skola snart få reda på sanningenn, sade den förste, slående på sin bleckask. eJag vill åta hänga mig, om jag icke skall få ut honom utur sitt hål; fisken skall nog bita på den krok, som jag kastar ut åt honom.s Den talande var en medborgare från Alabama, en af de sydliga staterna mellan NewOrleans och Fiorida. Han var tretton qvarter åug och hade ett bronsfärgadt a2nsigte. Han tuggade oupphörligt tobak och satt med en bleckask på knät, hvilken inneböll diverse slags tobak i olika rum. Den andra resande var, att döma af hans friska hy, — bans kinder hade den röda fårg, som vintren i Canada gifver — säkerligen en landsman från Maine, såjedes från motsatta ändan af unionen. Skensart vändande sig till landsmannen från norlen, men i sjelfva verket till någon utanör kådeplatsen, såsom det heter på teaterspråket, yttrade mannen från Alabama: Om jag batar något, så är det en mormon! Jag anser det såsom den största skam för detta sköna land, som framför alla andra är frihetens och storhetens land, och som öfvergår alla an: ra länder i verlden, att det tillåter en sådan röfvare och kältring som Joe Snitt, den mormonske profeten, alt gå fritt omkring, FHyad