Aftonbladet – 19 augusti 1850, sida 2

ligiösa vantrons probenreuter. I några delar af Canada, isynnerhet i den vestliga delen, går arbetet ganska bra. Men kärleken till jordiska ting segrar hos det nuvarande slägtet öfver omsorgen om de gudomliga tingen och öfver sanningen. Ack, otron har slagit djupa rötter! Det är förbi med menniskorna! Ve öfver dem! Ve öfver jorden, som bär dem! Den förskräckliga stunden nalkas! Om tio månader, hvarken förr eller sednare, skall Gud straffa den skyldiga jorden! Läsen, mine herrar! läsen den tryckta profeti2z, som jag har här och som endast kostar några skilling.n I detsamma upplöste han en tjock lunta af profetiska programmer, i hvilka bebådandet af de olyckor, som skulle träffa jorden, innan den förgås, voro uppräknade med samma noggrannhet, som jå en vanlig affisch. Det tryckta programmet gick från hand till hand och gjorde god lycka; mormonen fiex god afsättning på sin vara. Alla i vagnen togo hvar sitt exemplar; jag gjorde som de andra. Hvilken besyvnerlig blandning! Hvilken ovanlig menniska! Pi en gång profet och tidningsförsäljare, affisehutdelare och apostel! Efter hvad programmet innehöll skulle den stackars mensklighetea uppätas, liksom Herodes, af ormar, mellan nästkommande Januari och Februari månader. Mormoren skulle dessutom samla subskribenter till ett mormonskt blad, som uvoder namnet Det nya J-rusilem skule u komma i Nauvoo! Men subskribenterna skulle betala för en årgång på förhand. ,Hvad?, utbröt mannen från Alabama med thordönsröst. Vill ni göra narr af oss? Jorden skall ju förgås; hvad skola vi då göra med ert blad? Ni gifver oss endast tio minader att lefva: hvarföre skulle vi då abonnera på er tidning för ett helt år?o Ni ger oss väl anstånd ? sade en annan. Ni låter verlden stå tvenne månader till! sade mannen från Maine. Ni ämnar gifva penningarne tillbaka vid in gången, såsorh vid theaterns, sade en man med jovialiskt aneigte, hvilken satt i ett hörn. Det