Skizzer från Nordamerika. framställda i bref till en fransk tidning. I. Petersburg (Virginien) d. 5 Maj 1849. Hr Redaktör! Jernvägarne, ångbåtarne och den reslust som ni vet att jag alltid bar lidit af, hafva fört mig från det inre af Touraine till Nord-Carolina3 gränser. Jag skrifver till er från en liten stad, hvars tillstånd just icke är så särdeles blomstrande, ehuru den har en hamn och njuter den äran att ligga vid Potoivuacs strånder. Ni väntar naturligtvis hvarken filosofiska eller poetiska betraktelser från mig; ni måste nöja er med en ganska enkel berättelse, som dock icke skall sakna intresse, emedan den handlar om en civilisation, som ännu är i tilltagande. Jag träffar på tusentals löjligheter, bisarrerier och besynnerligheter, och ni vet att jag är en tillbe ljare af kuriositeter; jag skall åter gifva dem, såsom jag funnit dem på min väg; til andra öfverlemnar jag att utstoffera berättelsen. Jernvägen, på hvilken jag kommit bit och som begynner vid Boston och slutar vid Weldon. bar en längd af 480 lieues; den sträcker sig från norr till söder, lingsefter det Atlantiska bafvet, och går ända till Wilmington, hvarest den uppbör vid hafvet. I Wilmiagton går man ombord på en ångbåt, som går till Charleston; en resa med ånga på omkring 600 Jienes. Mivad säger ni derom? Här tycker ingen att en sådan resa är någonting. Jonan man kommer fram till Wilmington, bar man det nöjet att få passera en usel träbro utan ledstänger, 100 fot högt öfver floden James, som med vild fart strömmar inunder; vid det minsta utglidande från spåret låge man nadstör:ad i afgrunden. Men här förundrar ingen ting, bvarken död, fara etter afstånd; detta land är det provisoriskas och det gigantiskas land. Amerikanarne skulle endast förundra sig om de skulle tröttna, men dertill hafva de icke tid.