värre, än att ban var — Carl XII. Vår nuvarande kung är visst en hjelte och har baft kraft, men han är fransos och alideles för artig. Det duger, min själ icke, att stå med hatten i hand och komplimentera en sidan nation som den svensta, och att hålla till godo ovett af kryddkrämare och fjerdingsbönder unler riksdagarne... Jag tycker att när vi relen tagit så mycket från danskarna, kunde vi nu äfven taga Island, för att sedan förlägga riksdagen till Heklas: krater. Der fingo väl våra herrar kannstöpare hett nog åt sig.... Nu tycker ni väl att jag går alldeles för långt, herr rabulisto, fortfor ban leende, men det skär mig i hjertat när jag tänker på huru osnigheten och missbelåtenheten med hvarje år illtaga. Vi behöfde ett.krig. Hvad gjorde det väl om vi än finge litet stryk i början, hvilket är troligt, bara vi blefvo eniga igen. Jag har en son, officer liksom ni, och hvi:ken ir mig mycket kär, men jag skulle gerna se honom faila i striden, om ett så heligt mil dermed kunde vinnas.n Visserligen voro mina politiska åsigter all ieles motsatta den store skaldens, men jag kunde dock icke annat än djupt högakta den varma fosterlsndskärlek, den äkta svenskhet, hvilken nu, liksom alliid, uppenbarade sig i haps ord. Jag visste också alitför väl alt den som författat Svea, måste häfva en frisinnad själ. Jag kunde likaledes förstå att en så äkta skaldenatur, som Tegrers, måste vara retlig, och att dvärgalåten, mot ,jätten, från ett visst parti, h:de gjort honom afvogt stämd äfven för de ider som af detta parti förfäkta