mig och prata bort en stund, i fall våra väser ännu en gång skulle ssmmanstötå, och söm för all del icke mitt råd att gifva Carlsbadern på båten.n Jeg gick, uppfylld af vördnad för den fryntige, muntre gubben. Länge, länge hade jag redan förut hos Tegner beundrat skalden, nu hade jag äfven lärt att hos honom älska menniskan. Aldrig var väl en stor man mindre högdragen, aldrig mera bjertlig och oförbehållsam. Välviljan lyste ur hans blick, godbeten nyste på hans läppar. Hvilken himmelsvid åt-kilnad mellan hans sätt att bemöta en obetydligare person, och dessa pösende aristokraters, eler dessa dumdryga pennirggudars, hvilka, saknande hvarje inre företräde, brösta sig med örolämpande stolthet öfver endast yltre och illfälliga! Följande det gifna rådet, gaf jag snart Carlsbadern på båten, och inom en vecka derefter hade jag den äran att återse Tegner vid Gustefsbergs badort, dit han från Götheborg besifvit sig. Här såg jag honom nästan daglisen, men sedermera aldrig, förrän i Wexiö tomkyrka i November 1846 ...,. Men det var endast den store skaldens stoft ag då såg.... Frid öfver detsamma!!! fö ————— L — Journal de Rouen berättade för kort id sedan att en ofantlig skara af hvita. fjärilar på iftonen slog ned öfver staden, hvars quaier isynneret voro betäckta af dem. Emedlertid nämnes in;entipg vidare om detta fjärilståg.