Men biskopen hade naturligtvis der, som bär, otaliga beundrare, inföll jag. Ja, gubevars! Första gången jag var derute fick jag icke höra.talas om annat än Frithiof. synneriigast af de välsignade Tyskarna,-.som äro besatta i allt hvad som stöter på Liebe. Med sin osmaklig:, falska pathos reciterade de jemt nångonting derutur för wir, så att jag hardt när öaskat hela Frishiof ogjord. Vid den tiden dyrkades jag i Tyskland som en ny Guds son. Men nu är jag glömd, och su dyrka de den Heliga Anda i mamsell Bremer. Jag var derute i fjol för min sjukdom, som ni kanske vet. Hide jag stannat der en månad till, så hade jag väl blifvit alldeles ohjelplig, så platt och tråkigt fann jag landet, så platta och tråkiga dess innebyggare. Nej, om man shu!le vilja likna Europa vid en menniskokropp, så sitta bestämdt hemorrsiderna i Tyskland. Tysklind förefaller mig äfven som kaspiska hafvet der otaliga strömmar flyta in, men ingen ut, som man vet, utan allt upplöser sig i en tucg met2fysisk dimma ..., Här tystnade skalden; men för att åter få samta!et I gång, vågads jag framkasta den frågan, huruvida han ej ämnade glädja publiken med något nytt arbete, Nej, icke så länge jag har mina ögon uppe. Den värda publiken bar ju mycket intress:ntare lektyr i sina förträffliga tidningar och riksdagstal.. , Aha! är du nu på din gamla käpphäst igen! — tönkte jsg, och skalden forifor : Nej, det var en tid då äfven jag sökte pu blikens gunst, men nu föraktar jag densamma.