Aftonbladet – 17 augusti 1850, sida 2

jinträffadt regnväder, som afkylt luften, skulle verka till sjuklighetens aftagande. — Östgötba-Correspondenten berättar, att det nu är bestämdt att Wadstena slott, med dess tornbyggnader, skall utvändigt iståndsättas med det snaraste och kommer entreprenadauktion för arbetets fullgörande, att ega rumi början af Oktober. Allt skall återställas till likhet med slottets fordna utseende, de gamla runda spåntaken åter höja sig öfver valltornen och flaggstängerna derofvanpå åter visa vindarnes gång. — I Östgötha Correspondenten, läses: Som kongl. generalpoststyrelsen vägrat, att gifva Konungens befsllningshafvande underrättelse, när någon postförvaltare uti länst undfår tjenstledighet, eller upplysning om den, som förordnas att tjensten under ledigheten förestå, och förmält sig, när någon förordnas att ett postkontr i den ordinarie posiförvaltareas ställe förestå, vilja låta genom anslag i postkoatorets förstuga tillkännegifva, hvilken person blifvit förordaad att postförvaltaretj:nsten derstädes bestrida ; så har Konungens befallningsbafvande funnit skäligt, att i allmän kungörelse åtvarna alla tjenstemän inom länet, att vid medels afsändande förvissa sig sjelfva derom, att de vid hvarje tillfälle erhålla behörigt qvitto af den rätte ansvarige postförvaitsren, utan hvars påtecknade namn intet qvitto gäller inför postverket. I sammanhang härmed underrättar Konungens befallningshafvande äfven länets invånare om förenämnde Kongl. generalpoststyrelsens förklaranden; på det att hvar och en må känna hvad han i förenämnde afseenden har rätt att förvänta eiler icke förvänta. ———KK—— — Från Calmar läses angående dat bekanta tullpackhusmålet, följande: Når det bekanta, nya tullpackhusmålet, sistliden måndag förevar vid rådhusrätten,, vunnos inga nya upplysningar af någon vigt. Rätten förordnade, at: besigtning och värdering ä de beslaglsgda varorna skulle ske, samma dag på eo. m., då den aftullkam maren i packhuset anhällsa collyn, adresserad till her Höglind Pfannenstill, befanns innebålla till införsel förbjudna varor, som värderades till 852 rdr 32 sk. Bko. Det af hr koatrollören du Puy å rådhusvinden påträffade godset, som äfven var till införsel förbjudet, värderades till 64 rdr 32 sk. bko. De af kustsergeanten Treutiger, på Norra Långgatan, anhållna fsastagerna, innehöllo förbjudet gods till värde af 4 371 rdr 16 sk. bko. Dessutom värderades de tili införsel tillåtna, men dock icke förtullade varorna, inalles till 531 rdr 32 sk. bko. D2 i Höglinds och Pfannenstills handelslokal anhållna varorna äro ej ännu värderade och de bortvikna herrarne hafva ej afhörts. — Allmänheten har förmodligen observerat hurusom Posttidningen under en lång följd a! veckor, om ej månader, innehållit en kedja af berättelser och historier om de socialistiskt demokratiska klubbarnas i Paris sammankomster, dervil man trakteras med yttranden det ena värre än det andra; några sådane, att håren kunna resa sig på hufvudet af helig fasa. I förgår afton förkunnade Postgumman, som det tycktes med en viss inre tillfredsställelse, att bon lyckligen slutat dessa intressanta meddelanden, men på det hennes patienter, prenumeranterna, må i grund kureras för alla sympathier för radikalismen, ämnar hon innan kort gifva dem till lifs dylika berättelser äfven från Tyskland. Om allt detta är intet annat att säga, än att de ifrågavarande historierna kunna vara uppbyggliga nog att läsa, cch att den berusning, hvari en del af de stora massorna kom genom de häftiga rö:elserna år 1848, som för dem öppnade en helt ny och okänd synkrets genom delaktigheten i det politiska lifvet, utan tvifvel föranledde en ej obetydlig mängd dårskaper både i ord och åthäfvor. Annat vore det, om man viile betrakta de i Posttidningen uppdukade historierna såsom allt igenom sanna. Det blefve ungefär detsamma, som om någon vilie lögga Morgonbadets galna broderier angående Marsoroligheterna i Stockholm 1848 till grund för en blifvande historia öfver nämnde epok, eller taga för kontant att herr Borg hädat Gud, derföre att en eller annan Johan Petter möjligen velat fjeska och ställa sig in med angifvelser mot honom. Denna jemförelse inträffar ganska nära på berättelsen om socialistklubbarnas sämmankomster i Paris. Af äldre referater vet man, att det redan långt för detta är bevisadt, dels genom interpellationer i nationalförsamlingen, dels genom reklamationer och slutligen genom en mängd vittnesbörd, att mer än tre fjerdedelar af de berättelser Posttidningen åiergifvit är lögn, och att när exalterade yttranden någon gång förekommit i klubbarna, så hafva de blifvit .efter behofvet ytterligare tillvridna och skarfvade af närvarande Jcechan-Pettrar; och angående beskaffenheten af vissa bland dessa sällskaper, såsom det med benämningen Nemesis, som hade riktigt blodröda stadgar, begaf det sig ju, att ej mindre än tolf af de verksammaste ledamöterna, som hade deltagit i sammansättningen af denna politiska fågelskrämma, befunnos vara polisspioner, som haft det ädla uppdraget att följa med och narra in de öfriga i en fälla, för! att sedan fånga dem. Det är ej första gången som polischefer visat sig slvge på samma sätt! som hr Carlier. Vare det emedlertid långt ifrån oss att bestämdt vilja påstå, det Postgumman för sin del uppdukar detia — likasom förhållandet var med en hop korrespondensartiklar efter Februarirevolutionen, eller med Morgonbladets notiser från Paris, att man ej kan gå gatan fram der, utan att anfallas af mobben — vare det långt ifrån oss att säga, det Postgumman intagit detta mot bättre vetand2 Vi äre tvertom — och böre för rättvisans skull uttryck-! ligen förklara det — öfvertygade, att den värda redaktionea på fullt allvar tror nå båda detta