Aftonbladet – 15 augusti 1850, sida 3

frågande och examinerande utan ända. Hvarje tiggare blef anhållen och visiterad. — Rigaudier har undkommit, sade man, och han skall ännu vara i staden! Derföre skall väl nu åter ett halft dussin hufvuden komma att springa. Under det jeg afhörde detta, kom Delrieu. Han berättade mig allt. O min. Gud! Har han varit så samvetslös och tillika så oförsigtig? sade flickan förfärad. Hvarföre skulle ban icke säga mig hvad han visste och hvad som icke stod att dölja? sade doktorn. Jag hade stigit ur vagnen och gick hit hem till fots. Delrigi ledsagade mig och talade nu utförligt om dig och om det förhållande, som ända tills nu egt rum emellan er. Detta förhållande är troligen nu slut, sade Adele med darrande ton. Naturligtvisl sade doktorn kallt. Jag tackar emedlertid Gud att så är, ty ett så vidtutseende giftermål har alltid varit mig förhatligt. Hela min lefnads lycka hvilade dock derpiå, sade Adele och ett par stora tårar föllo öfver hennes kinder. Stackars barn! Jag lyssnade ock till hans begäran, och gladde mig att Delrieu, för den tapperhet han visat emot VWVendeerna, blifvit bataljonschef och nu kan gifta sig med dig. Jag sade naturligtvis ja, eburu det föreföll mig underligt, att han på öppen gata anhöll om din hand., Adele vågade knappt tro sina öron. Delrieu hade sagt fadren allt och ändock anhållit om