sade hon, hvaremot ni ledsagad af mig skall inses för den af hela verlden kände läkaren, som dagligen på detta sätt går ut igenom samma port. Så skedde det ändtligen, och sedan Rigaulier skrifvit brefvet till Delrieu, i hvilket han tackade honom för sitt ädelmod och förkla rade hela förloppet med sin flykt, gingo de ar huset. Under ängslig hjertklappning nalkales de stadsporten. Rigaudier höljde sig tätt kappan. och tryckte hatten ned öfver ansiglet. Redan voro de förbi vakthuset vid porten, då en municipalgardist framträdde. Hvem är du, borgare? frågade han, ställande sig framföre Rigaudier. Ahl, sade Adele, leende, vär du, så nykommen, eller obekant i Nantes, att du icke känner doktor Dupuy? honom känner annars hvarje barn. Doktor Dupuy ? fortfor den frågande. Ja, fråga portstängaren der, han skall säga dig, att vi nästan hvarje afton gå igenom porten, för att göra en kort promenad. God afton, medborgare lv tillade hon, i det hon vänligt nickade åt portstängaren, som såg ut genom fönstret. God afton, sköna medborgarinnan, svarade denne, som en gammal bekant. Det är Du puy och hans dotter Adele, och ingenting är att anmärkan, sade han till municipalgardisten. ,Hon och doktorn äro äkta patrioter., Gårdisten vinkade nu med handen och flickan och markisen gingo långsamt, som ett par promenerande, ut igenom porten. Så snart de kommit på en smal gångstig,